Nennes Blogg

Evighet sen jag var här inne och klickade fram ord, har inte haft nån lust men idag skulle jag helst av allt vela skriva en artiekl till vår lokala blaska där jag skulle be folk fara åt helvete!

Under en längre tid har jag mått riktigt jävla pissdåligt om jag ska vara ärlig. Jag antar att det är min medicin, om jag tar dagligen som skulle behöva justeras. Jag har varit me dom detta tidigare, dock är det värre denna gång men känner som sagt igen symtomen och har därför sökt hjälp för det.
Vi kör hela historien, från början av den här helvetesperioden.
Jag hade bokat en tid hos läkaren, han var sjuk så jag fick ett samtal om att tiden var inställd. Sen dess har jag alltså förökt boka en ny tid... det har ju inte gått så bra om man säger så.
Ringde igår morse, beröttar återigen mina symtom( som jag berättat antal gånger förut och det är lika jobbigt varje gång att behöva dra upp), käringen till sköterska(ja hon är det i ina ögon) säger " Ja vi kan ju inte prioritera sådana här fall såhär i influensatider och din doktor är väldigt upptagen för övrigt men jag kan kontakt dig om jag lyckas skrapa fram en tid!)... Det är i det här läget som jag ska säga emot, JAG VET!!! Men jag fixar det inte, känner mig otroligt hjälpslös och utan kraft så det första man gör i det läget är inte att säga emot och bråka.

Okej... rätta mig om jag har fel men har inte jag som listad patient lika jävla stor rätt som alla andra att få en tid, oavsett åkomma. Självklart förstår jag att vissa fall måste prioriteras men det nonchalanta bemötandet denna kärring ger mig är helt oacceptabelt i mina ögon!
Här snackar vi fel människa på fel plats!!!

Byt ställe tänker ni! Ja, jag ska. Så fort jag orkar ta tag i det!

Ja här står jag nu då, ångest över att inte kunna ta mig till jobbet. Ångest över att inte kunna ringa till jobbet och säga att "ja mennu har vi justerat dosen så snart är jag på benen igen! " Jag vet ju att det är det som behövs och att det faktiskt *peppar, peppar* brukar kännas bättre efter bara ett litet tag. Kanske är det psykiskt, att man känenr sig trygg på något sätt. Tänk vad den där lilla tabletten kan göra underverk!!!

Honhar fortfarande inte ringt upp kärringen och jag missade tiden imorse. Dom har teletid nu på eftermiddagen så jag ska samla den lilla kraft jag har kvar och slå en pling nu igen!
Annars får de faltsikt bli en tur till akuten... dm har också hjälpt mig förut och om inte annat så kan man iaf få något för stunden ångestdämpande.

Jag kan inte beskriva hur frustrerande det här är... ska man verkligen behöva kämpa sig blå för att få hjälp?
Ska ångesten behöva bli värre?
Det här drabbar ju inte bara mig, folk i min omgivning blir ju drabbade också när jag mår så här. Dom blir oroliga och dessutom orkar jag inte vara den trevliga Alexandra alla gånger... bara det gör mig ledsen och orolig för att folk ska tröttna. Ryck upp dig liksom!

Nej usch... måste ta tag i  mig själv och ringa det där ångestsamtalet nu!