:(
Idag tar min älskade kusin studenten, det har jag sett fram emot länge nu och verkligen laddat upp mig för.
Men, som vanligt ska man behöva bli besviken... borde ha lärt mig vid det här laget att det inte är någon idé att planera, man blir som sagt bara besviken...
Haft en riktigt kass dag idag, började redan inatt med att jag sov oroligt, kunde liksom inte komma till ro förens tidigt imorse. Svimmade på förmiddagen, gör det ibland när jag gör förändringar i medicindos och är ju inne i en sådan just nu. Mått allmänt kasst resten av dagen och tårarna svämmar över... orkar inte med mig själv när det är så här. Ställer mig frågan gång på gång, "Hur länge ska man orka???".
Ja, studentfirandet fick bli inställt... fixar inte att vara bland så mycket folk idag när jag knappt orkar med mig själv! Var inge roligt att meddela att jag inte kommer. Såklart kusinen sett fram emot att ha alla samlade för att fira. Vet dock att huset är fullt av familj, släktingar och vänner så hon kommer bli ordentligt firad, det är huvudsaken! Men hade mer än gärna velat vara med och ta del av det!
Som en räddande ängel hör älsakde vänner av sig och fråar om jag vill ha mat ikväll. Dom vet att Jocke ska jobba och att jag inte är så förtjust i att vara själv under vissa perioder... Tack älskade ni för att ni finns och förgyller mitt i allt elände! <3
