En utmaning!
Jag säger bara...Linkin Park!!!
Shit vilken grym konsert jag var på i Globen häromkvällen, från första tonen hade jag ståpäls från topp till tå. Grym röst och hur man orkar hålla sånt tempo en hel konsert kommer jag väl aldrig förstå mig på! :-)
Grym kväll i grymt sällskap och nu suger det ännu mer i konsert-tarmen.
Jag klarade av en kväll i globen, mycket folk(såklart) och jag var riktigt nervös innan! Tog en sekund i taget och även fast svetten lackade i pannan så tog jag mig igenom det. Väl sittandes på min plats kunde jag liksom pusta ut, jag behövde inte resa mig om jag inte ville utan kunde känna mig trygg där mittemellan min vän och hennes son. Nära utgången satt vi också så jag tom. smet ut innan konserten och handla lite gott till oss alla.
Jag måste erkänna att jag var riktigt stolt över mig själv när jag landade hemma i lägenheten, i tryggheten.
Dagen efter var kroppen helt slut av alla intryck från gårdagen. Jag hängde inte med alls och trött och sliten var jag. Det tar på krafterna att pka pendeltåg, tvärbanan, vara i folkmassan i globen... ja, ni förstår! Från att gå hemma till att ge sig iväg på något sånt! Det är stooooor skillnad!
Men vet ni, jag behöver utmana mig själv. Hade jag vaknat och haft en dålig dag redan från början, då hade det aldrig funkat att ta sig iväg. Det är en av dom jobbigaste delarna i att va sjuk, att man inte kan planera. Eller kan, kan man...men man får också vara medveten och se till att andra är medvetna om att man kanske drar sig ur i sista stund. Så är det när man inte kan styra över kroppen och dess känslor.
Min första tanke när jag fick frågan att följa med var "Jag fixar det aldrig"! Såna tankar måste bort, bort, bort ur huvudet. Jag får inte tänka så!
Det kanske inte är det smartaste att ge sig iväg... men jag måste, måste prova för att inte isolera mig helt. Provar jag inte så kommer jag tillslut inte våga vistas utanför hemmets fyra väggar. Då gräver jag min egen grop!
När man är på botten, kan man inte komma lägre... man orkar inte bara kämpa och kämpa. Ibland måste man chansa och det gjorde jag! Jag fixade det och trots att dagarna efter varit tunga så var dte värt att få komma iväg och tänka på annat ett par timmar!
Linkin Park, jag säger bara Linkin Park!
Om två veckor... då smäller det igen... nu laddad det förfullt för mini semester i Götet! The big4!!! Here we come!
Vi hörs!
Shit vilken grym konsert jag var på i Globen häromkvällen, från första tonen hade jag ståpäls från topp till tå. Grym röst och hur man orkar hålla sånt tempo en hel konsert kommer jag väl aldrig förstå mig på! :-)
Grym kväll i grymt sällskap och nu suger det ännu mer i konsert-tarmen.
Jag klarade av en kväll i globen, mycket folk(såklart) och jag var riktigt nervös innan! Tog en sekund i taget och även fast svetten lackade i pannan så tog jag mig igenom det. Väl sittandes på min plats kunde jag liksom pusta ut, jag behövde inte resa mig om jag inte ville utan kunde känna mig trygg där mittemellan min vän och hennes son. Nära utgången satt vi också så jag tom. smet ut innan konserten och handla lite gott till oss alla.
Jag måste erkänna att jag var riktigt stolt över mig själv när jag landade hemma i lägenheten, i tryggheten.
Dagen efter var kroppen helt slut av alla intryck från gårdagen. Jag hängde inte med alls och trött och sliten var jag. Det tar på krafterna att pka pendeltåg, tvärbanan, vara i folkmassan i globen... ja, ni förstår! Från att gå hemma till att ge sig iväg på något sånt! Det är stooooor skillnad!
Men vet ni, jag behöver utmana mig själv. Hade jag vaknat och haft en dålig dag redan från början, då hade det aldrig funkat att ta sig iväg. Det är en av dom jobbigaste delarna i att va sjuk, att man inte kan planera. Eller kan, kan man...men man får också vara medveten och se till att andra är medvetna om att man kanske drar sig ur i sista stund. Så är det när man inte kan styra över kroppen och dess känslor.
Min första tanke när jag fick frågan att följa med var "Jag fixar det aldrig"! Såna tankar måste bort, bort, bort ur huvudet. Jag får inte tänka så!
Det kanske inte är det smartaste att ge sig iväg... men jag måste, måste prova för att inte isolera mig helt. Provar jag inte så kommer jag tillslut inte våga vistas utanför hemmets fyra väggar. Då gräver jag min egen grop!
När man är på botten, kan man inte komma lägre... man orkar inte bara kämpa och kämpa. Ibland måste man chansa och det gjorde jag! Jag fixade det och trots att dagarna efter varit tunga så var dte värt att få komma iväg och tänka på annat ett par timmar!
Linkin Park, jag säger bara Linkin Park!
Om två veckor... då smäller det igen... nu laddad det förfullt för mini semester i Götet! The big4!!! Here we come!
Vi hörs!
Kommentarer
Trackback
