Känslorn!
Semstern i Borlänge har rullat på i full fart, vi har verkligen haft en toppen vecka med goda vänner och jag har stormtrivts som fisken i vattnet.
Efter att vi kom hem igår började jag känna mig lite konstig, så där klumpen i halsen konstig och hjärtklappningen kom smygandes. För första gången på länge satte jag mig ner och tänkte efter, hur jag egentligen mår. Det va länge sen och allt har funkat bra när jag kört på som vanligt och haft att göra hela tiden med männiksor runt omkring mig.
Igår kväll var jag dock ensam hemma, J var iväg på fisketur och det var liksom bara jag... läskigt var det, ovant och jag gillade det inte. Har annars inga problem med att vara själv, tvärtom så kan det vara skönt nån gång ibland. Lite egentid!
Jag började tänka tillbaka på året som gått, det är snart ett år sen jag började jobba igen och det året har fullkomligt rusat iväg. Dte har varit ett händelserikt år på mitt arbete, ansvaret har ökat rejält och även fast jag gillar det så ska jag erkänna att det inte alltid varit enkelt.
Innan jag gick på semster satte jag ner foten rejält, tog kontakt med våran Vd för att diskutera vissa saker och även fast jag drog en lättnadssuck efteråt så är jag rädd att problemen jag tog upp med honom ändå kommer fortsätta och jag är livrädd att jag inte kommer stå ut.
Jag älskar mitt jobb, jag stortrivs med det jag gör och att få mer och mer ansvar är som en bekräftelse på att jga gör ett bra jobb! Försäljningen ökar och det är inte skönt att vet att man utan att vara egoist kan ta åt sig en del av äran!
Som på alla arbetsplatser( antar jag) finns det egoister, såna som inte kan samarbeta, som kör sitt eget race och som tar första bästa tillfälle att gnälla när det ä problem och såklart framhäva sog själv när det går bra för butiken. Som går i taket när man kommer med kretik men som är jävligt snabba med att ge det själva. jag säger inte att jag inte kna ta emot kritiken, är den befogad så får jag stå för det men jag tänker inte längre ta emot och lyssna på gnäll som inte rör mig egentligen. inte ta reda på andras skit, vilket ger mig mer att göra och övertidstimmar till förbannelse!
Bara för att jag är en bra lyssnare och kanske ställe rupp lite för mycket ibland så är det lätt för folk att ösa ur sig en massa...ütnyttja och se chansen att slippa göra saker och ting själv.
Jag är inte felfri, absolut inte men jag kan tro att jag är mycket mer empatiskt än många av dom anställda på mitt arbete. Jag skulle aldrig kunna ta åt mig hela äran för någonting då vi är ett team som arbetar tillsammans, sen att jag håller i vissa tyglar och styr upp... det är en annan sak men jag skulle aldrig fixa allting själv om jag inte hade mina brudar till hjälp!
Det är bla det här som gör vissa dagar så jobbiga, dagar fyllda av ångest och känslan och rädslan över att dte kommer braka igen. Jag har varit där förr och omöjligt att hamna där igen är dt inte. Hur mycket jag än kämpar och fokuserar så vet jag att vissa saker inte går att kämoa emot... Jag är livrädd!!!
FAAAAAAAN, Helvetes, jävla skit... Varför kunde jag inte bara få njut aav min semester... jag vill så mycket men orken liksom rann ur mig.
Dagen idag har spenderats i solen tills det rann över och jag la mig för att slumra in på soffan. Vaknade två och en halv timme senare, inte ett dugg piggare. Snarare tvärtom.
Nu ska jag iaf kramas med min prins innan han ger sig iväg till arbetet, han jobbar den här veckan!:-(
Tur att jag har honom i mitt liv,min livskamrat!<3
Underbara vänner!<3
Underbara arbetskamrater(vissa)!<3
Min underbara famlj!<3
Efter att vi kom hem igår började jag känna mig lite konstig, så där klumpen i halsen konstig och hjärtklappningen kom smygandes. För första gången på länge satte jag mig ner och tänkte efter, hur jag egentligen mår. Det va länge sen och allt har funkat bra när jag kört på som vanligt och haft att göra hela tiden med männiksor runt omkring mig.
Igår kväll var jag dock ensam hemma, J var iväg på fisketur och det var liksom bara jag... läskigt var det, ovant och jag gillade det inte. Har annars inga problem med att vara själv, tvärtom så kan det vara skönt nån gång ibland. Lite egentid!
Jag började tänka tillbaka på året som gått, det är snart ett år sen jag började jobba igen och det året har fullkomligt rusat iväg. Dte har varit ett händelserikt år på mitt arbete, ansvaret har ökat rejält och även fast jag gillar det så ska jag erkänna att det inte alltid varit enkelt.
Innan jag gick på semster satte jag ner foten rejält, tog kontakt med våran Vd för att diskutera vissa saker och även fast jag drog en lättnadssuck efteråt så är jag rädd att problemen jag tog upp med honom ändå kommer fortsätta och jag är livrädd att jag inte kommer stå ut.
Jag älskar mitt jobb, jag stortrivs med det jag gör och att få mer och mer ansvar är som en bekräftelse på att jga gör ett bra jobb! Försäljningen ökar och det är inte skönt att vet att man utan att vara egoist kan ta åt sig en del av äran!
Som på alla arbetsplatser( antar jag) finns det egoister, såna som inte kan samarbeta, som kör sitt eget race och som tar första bästa tillfälle att gnälla när det ä problem och såklart framhäva sog själv när det går bra för butiken. Som går i taket när man kommer med kretik men som är jävligt snabba med att ge det själva. jag säger inte att jag inte kna ta emot kritiken, är den befogad så får jag stå för det men jag tänker inte längre ta emot och lyssna på gnäll som inte rör mig egentligen. inte ta reda på andras skit, vilket ger mig mer att göra och övertidstimmar till förbannelse!
Bara för att jag är en bra lyssnare och kanske ställe rupp lite för mycket ibland så är det lätt för folk att ösa ur sig en massa...ütnyttja och se chansen att slippa göra saker och ting själv.
Jag är inte felfri, absolut inte men jag kan tro att jag är mycket mer empatiskt än många av dom anställda på mitt arbete. Jag skulle aldrig kunna ta åt mig hela äran för någonting då vi är ett team som arbetar tillsammans, sen att jag håller i vissa tyglar och styr upp... det är en annan sak men jag skulle aldrig fixa allting själv om jag inte hade mina brudar till hjälp!
Det är bla det här som gör vissa dagar så jobbiga, dagar fyllda av ångest och känslan och rädslan över att dte kommer braka igen. Jag har varit där förr och omöjligt att hamna där igen är dt inte. Hur mycket jag än kämpar och fokuserar så vet jag att vissa saker inte går att kämoa emot... Jag är livrädd!!!
FAAAAAAAN, Helvetes, jävla skit... Varför kunde jag inte bara få njut aav min semester... jag vill så mycket men orken liksom rann ur mig.
Dagen idag har spenderats i solen tills det rann över och jag la mig för att slumra in på soffan. Vaknade två och en halv timme senare, inte ett dugg piggare. Snarare tvärtom.
Nu ska jag iaf kramas med min prins innan han ger sig iväg till arbetet, han jobbar den här veckan!:-(
Tur att jag har honom i mitt liv,min livskamrat!<3
Underbara vänner!<3
Underbara arbetskamrater(vissa)!<3
Min underbara famlj!<3
Kommentarer
Postat av: ulrica
Det låter inte som någon optimal situation på jobbet för dig som känner dig lite ostabil ibland. Det är väl tur i oturen att du känner igen de som ger negativ energi så du kan hålla dig borta från dem så mycket som möjligt, även om det är svårt.
Precis som du säger så är det nog en risk att ramla tillbaka in i väggen om man en gång varit där... så snälla rara du, ta hand om dig!!
KRAM <3
Trackback
