Semestern so far...
Vi har varit i Borlänge på fotbollscup, vänners son som spelade.
Hyrde ett hus, eller rättare sagt en bygdegård som vi bott i den senaste veckan.
Ätit gott, druckit gott, kollat fotboll, snackat skit och haft det allmänt mysigt och trevligt.
Umgåtts med min nya bästis, "Kupolen"... shoppats en hel del hos honom har det gjrt och det är liksom ALDRIG fel och kan ej fås nog av;-)
Igår kväll kom vi hem igen, hämtade hem hunden som har haft det ljuvligt på landet hos vänner. Sprungit löst och njutit i solen,som hon älskar. Mattes lilla lurvtuss, jag känner ångesten över att ta hem henne till lägenheten igen. Känns inte rätt efter att hon haft det så underbart. Att hon trivs hemma hos oss tvekar jag inte på, men jag känner pressen över att man inte kan ge henne all den motion och utevistelse som hon borde ha. Mina powerwalks känns som en fis i rymden jämfört med hur mycket motion hon får av att bo som hon gjort nu när vi varit borta och även fast man gör sitt bästa så vill jag kunna ge mer.
Vi har pratat hit och dit om att hon borde få komma till en famlj med mer tid för henne, någon som inte jobbar lika mycket som oss och som bor bättre än vad vi gör nu.
Visst, vi kommer få ett större boende tids nog, men det hänger på när huset blir färdigrenoverat och sålt och vi gemensamt kan köpa oss ett större boende tillsammans.
Det känns som en evighetsplan för tilfället och pressen över vovven är nu!
Jag får ont i hjärtat och tårarna rinner längs med kinderna när jag tänker på att Doriz kanske skulle få flytta hemifrån, trodde aldrig någonsin jag skulle känna så här... jag som aldrig varit en hundmänniska, men det kan uppenbarligen ändras!
Är inte mig det är synd om, det är hunden och det är för hennes skull dom här tankarna går runt i huvudet!
Kan hon få det bättre? Vantrivs hon hos oss? Vad mer kan vi göra för att hon ska ha det bättre än nu? Överdriver vi, kanske hon trivs?
Jagblir knäpp av alla tankar! NU när man har semester funkar ju allt kanon, jag kan gå långa promenader utan att ha en tid att passa... men sen då?
Ja, dom här tankarna behöver jag inte just nu. Får försöka fokusera och ta en dag i taget och göra det bästa för alla....
Svårt nr jag av någo anledning känner mig ostabil överlag... varlfr gör jag det? Vet inte!
Ut i solen igen nu, hunden får följa med! Det finns ju skugga för henne om hin behöver!<3
Hittade hit jag! :)
Förstår dina tankegångar kring Doriz! Kan tänka mig att det är jättejobbigt...
Har du googlat... det gjorde jag när vi skulle flytta från huset till lägenhet med vår katt! Där brukar man hitta mycket info kring hur djur brukar tänka och så...
KRAM till dig hjärtat! ♥
Nu funkar det :)
Darling, du har redan svarat på det - fokus en dag i taget Alex gumman. Onödigt att lägga negativ energi o oro på det som inte är här. I know, jag är mästarnas mästare på att oroa mig o ha ångest över skit så jag borde hålla käften man är ju klokare när man skall ge råd till andra.
Du är alltid BÄST på att ge mig goda råd o pepp. Jag är inte lika bra på det men jag lämnar en styrkekram här i alla fall.
kramar hårt o länge
Åh, dom där tankarna är superjobbiga.. jag är ju ingen hundexpert men jag kan kanske tänka mig att en stor hund behöver mycket rörelse, dock tror jag att hon har det jättebra hos dig och Jocke också, så jag håller med Malin, ödsla inte alltför mycket negativ energi på att tänka på det så länge du känner att Doriz mår bra!
Vi har ju samma funderingar ang. våra katter och gnället som är i vårt bostadsområde.. men hur sjutton gör man sig av med sitt älsklingsdjur? Näe, jag väljer att slå det ifrån mig tills vidare.
För övrigt så är jag precis som Nina.. oroar mig och har ångest över många småsaker, mest ekonomin tyvärr, men men..
Jag skickar en bamsevarm kram till dig!!!
Ulrica
