Det blir sällan som man planerat...
Dagen idag harjag inte sett fram emot överhuvudtaget! Vi skulle ju ha åkt iväg med hunden idag, till hennes nya familj så det var med ångestklump i bröstet man vaknade imorse efetr bara ett fåtal timmars sömn.
Nu är det så att lilla fröken börjat löpa, igår kväll när vi kom hem efter trevlig middag hos vänner så hade löpet satt igång så planeringen sprack. Hon måste ta en p-spruta innan vi lämnar henne, annars blir det valpar då en av hennes polare är hane;-)
Srputan måste tas innan löpperioden börjar och det hanns ju inte med den här gången!
Vi får fortsätta njuta av att ha lurvtussen i vårt hem fram tills att löpet är slut.
Är med blandade känslor... jättmysigt att ha henne kvar samtidigt som det känns som att man bara skjuter fram det jobbiga avskedet! Nu hade man ju ställt in sig på det här och så blev det så här tokigt!
Men men... inget att göra! Har vi klarat att ta hand om henne så här länge så ska ett par veckor till inte göra någon skillnad!
Hon är ju vår älskling så vi hjälps åt för att hon ska ha dte så bra som möjligt dom sista veckorna hos oss! Sen får det kräva hur mycket energi och tid som helst! <3
Shit då, va jobbigt när man mentalt ställt sig in på det. Speciellt när det är ett jobbigt avsked.
Det var kanske meningen, att ni skulle få njuta av henne ett litet tag till ;)
Och hon kommer säkert få det kanonbra sen, men förstår att du lider. Usch. När man har djur o väl måste skiljas från dem (i vilket syfte det än må vara) så tänker man "Aldrig mer skaffa djur". Men man trillar oftast dit ändå ;)
Själv va jag o kolla ursöta hundvalpar hos lillebrorsans tjejs föräldrar (hängde du me!) för drygt en vecka sen. MY GOOOOOD - hade inte alla vart tingade hade jag säkert börjat bearbeta karln i huset ;)
Stor kram.
