Det blir sällan som man planerat...
Dagen idag harjag inte sett fram emot överhuvudtaget! Vi skulle ju ha åkt iväg med hunden idag, till hennes nya familj så det var med ångestklump i bröstet man vaknade imorse efetr bara ett fåtal timmars sömn.
Nu är det så att lilla fröken börjat löpa, igår kväll när vi kom hem efter trevlig middag hos vänner så hade löpet satt igång så planeringen sprack. Hon måste ta en p-spruta innan vi lämnar henne, annars blir det valpar då en av hennes polare är hane;-)
Srputan måste tas innan löpperioden börjar och det hanns ju inte med den här gången!
Vi får fortsätta njuta av att ha lurvtussen i vårt hem fram tills att löpet är slut.
Är med blandade känslor... jättmysigt att ha henne kvar samtidigt som det känns som att man bara skjuter fram det jobbiga avskedet! Nu hade man ju ställt in sig på det här och så blev det så här tokigt!
Men men... inget att göra! Har vi klarat att ta hand om henne så här länge så ska ett par veckor till inte göra någon skillnad!
Hon är ju vår älskling så vi hjälps åt för att hon ska ha dte så bra som möjligt dom sista veckorna hos oss! Sen får det kräva hur mycket energi och tid som helst! <3
Doriz<3
Min älskade lurvtuss, vi kommer sakna dig något otroligt mycket och även fast jag vet att vi gör rätt som omplacerar dig så känns det hela så onaturligt.
Man ska inte lämna bort någon man älskar!?
Jag vet att du kommer få det bra i nästa hem, på landet hos en familj som ger dig den tid och stimulans du behöver och hos kompisar du kan leka med och ha sällskap av dygnet runt. Du kommer stormtrivas på dom stora ytorna du får springa på och jag vet att du som hund lever i nuet och inte kommer tänka som mig och husse.... inte undra var vi är och inte heller varför vi lämnat dig!
Men ändå... FAN va det här är jobbigt. Klumpen i magen är bara större nu när jag vet att det snart är dags, tårarna rinner så fort jag tittar på dig och du ser tillbaka med din fina, mjuka blick och ser så där frågande ut?! Sen kommer du fram, lägger ditt mjuka huvud i mattes knä och gnyr... så som bara du kan göra, så som bara du kan trösta!
Jenny, din nya matte ringde precis och dubbelcheckade så vi kommer på tisdag. På tisdag är det alltså dags, dags att säga farväl och lämna i väg dig...
Jag vill bara att tisdagen ska vara över, att vi får ett samtal på kvällen där Jenny talar om att du har det jättebra och fungerar bra ihop med dom andra två jyckarna!
Älskade Doriz, jag är så ledsen för att det blivit så här! För att husses och mitt arbete tar så mycket tid, för att vi har fullt upp på vår fritid och för att du bortprioriterats vissa gånger då vi haft våra intensiva perioder i livet.
Jag önskar så att jag kunde få dig att förstå att vi gör det här för din skull... för att du skall få fullt fokus av människor med mer tid och möjligheter för dig!
Att allt går bra och att du kommer på trivas!
Gångerna jag skällt på dig, blivit arg då du gör som du vill och inte lyssnar... Det gör ingenting och jag önskar jag kunde göra det ogjort, sudda bort allt gnäll jag fört över dig... Det betyder ingenting.
Du har förgyllt vårt liv med glädje, kärlek och så mycket värme och ömhet! <3
Älskade lurvtuss, även fast du kommer vara långt borta så kommer du alltid leva med mig närmast hjärtat! <3
FAN; VA DET KOMMER BLI TOMT HÄRHEMMA!!! :-(
Juli 22, 2010
Som jag skrev tidigare så har vi kämpat länge med ångesten över att inte räcka till för vår älskade hund.
Hela tiden kämpar man mot tiden i tron om att hinna mer, ge henne mer motion, mer närhet, mer sysselsättning och helt enkelt mer tid tillsammans.
MEn, det går inte!
Mitt jobb tar mer och mer tid, jag har övertidstimmar var och varannan vecka och inte nog med att det är jobbigt att komma hem helt slut efter många timmars arbete. Man har dessutom den där ständiga orosklumpen i magen... får hon tillräckligt, när var hon ute senast, mår hon bra, trivs hon här, trivs hon inte???
När vi nu varit iväg på semster i två svängar så har Doriz fått bo hos min systers svärmor, ett hus på landet. Stora ytor, enorma gräsmattor med inhängnade hundgårdar och mycket sällskap!
Känslan att veta att hon har det så bra där är obeskrivlig, underbar! Man vet att hon springer tills hon är trött, kan ligga i flera timmar och sova utomhus och att hon hela tiden får sina behov tillfredsställda.
Att sen hämta hem henne och bo i lägenheten igen känns... inte bra, helt enkelt!!!
Vi har haft många turer, hit och dit... klurat och funderat men alldeles precis nu finns ingen annan lösning än att försöka hitta en ny ägare till Doriz.
Det är med tårarna rinnandes nerför kinderna på mig som jag skriver det här. Det här är inget jag vill, aldrig! Men det är just nu enda lösningen för att vi alla tre ska må bra.
JAg önskar så att vi skulle slippa gå igenom det här... att vi hade klarat att hitta en annan lösning där vi fick ha henne här oss som vanligt.
Älskade lilla lurvtuss!!! Du och din husse kom in i mit liv som en stormvind, yrde runt och ställde om men jag älskar varenda sekund av vår resa ihop!
JAg kunde väl aldrig tänka mig att jag, perfektionisten med städmani skulle få sådana starka känslor för dig. Att jag skulle älska när du väcker mig på morgonen med din fuktiga nos mot min kind, att jag myser när du hoppar upp i sängen och gosar in dig även fast du fäller hår så sängen måste bäddas rent, att jag älskar ljudet av dina klor mot parketten och att varje dag med dig förgyller.
Nej, jag kunde aldrig tro det men så blev det. Livet är oförutsägbart och det blir sällan som man tänkt sig. Det här gången önskar jag dick att det kunde få fortsätt bra.... att du kunde vara kvar här hos oss och förgylla som bara du kan!
Imorgon bitti skickar vi iväg det färdigskrivna sms:et som ligger sparat i J:s mobil Sms:et som jag önskar jag kunde radera och glömma, få extratimmar på dygnet och mer energi och ork!
Håll tumamrna för att allt bli bra nu! Det kommer vara en jobbig tid framöver och har så varit sen detta tigs upp första gången, när vi insåg att vår älskling har det bra hoss oss men kan få det mycket bättre!
Ber om ursäkt för att jag ä rlite frånvarande men mycket länslor och tankar i kroppen nu!:-(
Sömnsvårigheter...
Har iaf haft en underbart mysig och avslappnad kväll hos vänner, mina stöttepelare som jag älskar så otroligt mycket. Dom tar hand om mig när J jobbar!;-)
Tacos, kaffe, skitsnavk och film stog på kvällens agenda och självklart allmänt häng i soffhörnet... lovely!
Borde verkligen försöka somna nu!
Ska upp relativt tidigt imorgon så kommer inte bli mycket sömn. Först ska jag me min syster och hälsa på en kompis som blivit mamma, en snabbvisit för att syster min ska få hälsa på bebisen innan hon ska vara barnvakt på onsdagkväll. Det är bra att hon övar sig, det står inte på innan hon har kläck ut sin guldklimp så övning behövs;-)
Sen lunch med syster och mamma innan jag drar till Norge med vänner. Vi åker imorgon klockan två, bilfärd med matstopp. Såklart! Sen sova en natt i lägennheten vår vän har där fetrsom han arbetar där när det inte är semester. Onsdagen spenderar vi i Oslo, kollar in shoppingutbudet kan jag tänka mig och även kolla in resten av sevärdheterna i staden innan vi beger oss hem igen.
Anledning till att vi åker är för att M kom på att han glömt ett gäng bananer i skafferiet i lägenheten och med tanle på att det är ett par veckor kvar innan arbetet kallar för honom så gör vi ju rätt i att åka ochslänga dom!
En slänga bananer tripp till Norge helt enkelt!:-) Haha, jag älskar såna här impulsgrejer!!! Önskar bara att min Darling kunde åka med men svårt att vara impulsiva ihop då han arbetar denna vecka.
Tur jag har vännerna som drar med mig!<3
Puss på er!
Känslorn!
Efter att vi kom hem igår började jag känna mig lite konstig, så där klumpen i halsen konstig och hjärtklappningen kom smygandes. För första gången på länge satte jag mig ner och tänkte efter, hur jag egentligen mår. Det va länge sen och allt har funkat bra när jag kört på som vanligt och haft att göra hela tiden med männiksor runt omkring mig.
Igår kväll var jag dock ensam hemma, J var iväg på fisketur och det var liksom bara jag... läskigt var det, ovant och jag gillade det inte. Har annars inga problem med att vara själv, tvärtom så kan det vara skönt nån gång ibland. Lite egentid!
Jag började tänka tillbaka på året som gått, det är snart ett år sen jag började jobba igen och det året har fullkomligt rusat iväg. Dte har varit ett händelserikt år på mitt arbete, ansvaret har ökat rejält och även fast jag gillar det så ska jag erkänna att det inte alltid varit enkelt.
Innan jag gick på semster satte jag ner foten rejält, tog kontakt med våran Vd för att diskutera vissa saker och även fast jag drog en lättnadssuck efteråt så är jag rädd att problemen jag tog upp med honom ändå kommer fortsätta och jag är livrädd att jag inte kommer stå ut.
Jag älskar mitt jobb, jag stortrivs med det jag gör och att få mer och mer ansvar är som en bekräftelse på att jga gör ett bra jobb! Försäljningen ökar och det är inte skönt att vet att man utan att vara egoist kan ta åt sig en del av äran!
Som på alla arbetsplatser( antar jag) finns det egoister, såna som inte kan samarbeta, som kör sitt eget race och som tar första bästa tillfälle att gnälla när det ä problem och såklart framhäva sog själv när det går bra för butiken. Som går i taket när man kommer med kretik men som är jävligt snabba med att ge det själva. jag säger inte att jag inte kna ta emot kritiken, är den befogad så får jag stå för det men jag tänker inte längre ta emot och lyssna på gnäll som inte rör mig egentligen. inte ta reda på andras skit, vilket ger mig mer att göra och övertidstimmar till förbannelse!
Bara för att jag är en bra lyssnare och kanske ställe rupp lite för mycket ibland så är det lätt för folk att ösa ur sig en massa...ütnyttja och se chansen att slippa göra saker och ting själv.
Jag är inte felfri, absolut inte men jag kan tro att jag är mycket mer empatiskt än många av dom anställda på mitt arbete. Jag skulle aldrig kunna ta åt mig hela äran för någonting då vi är ett team som arbetar tillsammans, sen att jag håller i vissa tyglar och styr upp... det är en annan sak men jag skulle aldrig fixa allting själv om jag inte hade mina brudar till hjälp!
Det är bla det här som gör vissa dagar så jobbiga, dagar fyllda av ångest och känslan och rädslan över att dte kommer braka igen. Jag har varit där förr och omöjligt att hamna där igen är dt inte. Hur mycket jag än kämpar och fokuserar så vet jag att vissa saker inte går att kämoa emot... Jag är livrädd!!!
FAAAAAAAN, Helvetes, jävla skit... Varför kunde jag inte bara få njut aav min semester... jag vill så mycket men orken liksom rann ur mig.
Dagen idag har spenderats i solen tills det rann över och jag la mig för att slumra in på soffan. Vaknade två och en halv timme senare, inte ett dugg piggare. Snarare tvärtom.
Nu ska jag iaf kramas med min prins innan han ger sig iväg till arbetet, han jobbar den här veckan!:-(
Tur att jag har honom i mitt liv,min livskamrat!<3
Underbara vänner!<3
Underbara arbetskamrater(vissa)!<3
Min underbara famlj!<3
Så är det...
Får sen om jag kanske hittar tillbaka till skrivlusten igen!:-)
Ni som fått lösen har även mitt fulla förtroende, ni har följt mig och peppat mig genom svåra stunder i livet och ni är guld värda.
<3
Semestern so far...
Vi har varit i Borlänge på fotbollscup, vänners son som spelade.
Hyrde ett hus, eller rättare sagt en bygdegård som vi bott i den senaste veckan.
Ätit gott, druckit gott, kollat fotboll, snackat skit och haft det allmänt mysigt och trevligt.
Umgåtts med min nya bästis, "Kupolen"... shoppats en hel del hos honom har det gjrt och det är liksom ALDRIG fel och kan ej fås nog av;-)
Igår kväll kom vi hem igen, hämtade hem hunden som har haft det ljuvligt på landet hos vänner. Sprungit löst och njutit i solen,som hon älskar. Mattes lilla lurvtuss, jag känner ångesten över att ta hem henne till lägenheten igen. Känns inte rätt efter att hon haft det så underbart. Att hon trivs hemma hos oss tvekar jag inte på, men jag känner pressen över att man inte kan ge henne all den motion och utevistelse som hon borde ha. Mina powerwalks känns som en fis i rymden jämfört med hur mycket motion hon får av att bo som hon gjort nu när vi varit borta och även fast man gör sitt bästa så vill jag kunna ge mer.
Vi har pratat hit och dit om att hon borde få komma till en famlj med mer tid för henne, någon som inte jobbar lika mycket som oss och som bor bättre än vad vi gör nu.
Visst, vi kommer få ett större boende tids nog, men det hänger på när huset blir färdigrenoverat och sålt och vi gemensamt kan köpa oss ett större boende tillsammans.
Det känns som en evighetsplan för tilfället och pressen över vovven är nu!
Jag får ont i hjärtat och tårarna rinner längs med kinderna när jag tänker på att Doriz kanske skulle få flytta hemifrån, trodde aldrig någonsin jag skulle känna så här... jag som aldrig varit en hundmänniska, men det kan uppenbarligen ändras!
Är inte mig det är synd om, det är hunden och det är för hennes skull dom här tankarna går runt i huvudet!
Kan hon få det bättre? Vantrivs hon hos oss? Vad mer kan vi göra för att hon ska ha det bättre än nu? Överdriver vi, kanske hon trivs?
Jagblir knäpp av alla tankar! NU när man har semester funkar ju allt kanon, jag kan gå långa promenader utan att ha en tid att passa... men sen då?
Ja, dom här tankarna behöver jag inte just nu. Får försöka fokusera och ta en dag i taget och göra det bästa för alla....
Svårt nr jag av någo anledning känner mig ostabil överlag... varlfr gör jag det? Vet inte!
Ut i solen igen nu, hunden får följa med! Det finns ju skugga för henne om hin behöver!<3
Vecka 26, den bästa på länge!!!
Nu är hemma i Svedala igen... landade på Arlanda halv tre i eftermiddags och efter det har vi hunnit med att hämta vår bil som varit utlånad till systeryster, hämtat hunden från hennes paradis-hotell på landet, ätit middag med mor o far och tagot en snabbkaffe hos vänner som vi saknat under veckan som gått.
Konstigt nog är jag inte ett dugg trött trots denna busy afternon, tvärtom så känner jag mig hlet utvilad och full av energi från topp till tå. Underbar känsla!
Resan då, en helt underbar vcka har vi haft! Värme, trevligt sällskap, god mat, gott att dricka och underbar miljö... dte kan ju inte bli bättre. Vi har tagit dagen som den kommer, inga måsten och kolla på klockan... helt avslappnat och skönt.
Vi bodde på ett mysigt lägenhetshotell, lagom stort och enkelt inrett med det man behöver föratt klarar sig. Rent och snyggt och med härlig "balle" med utsikt över havet. Lovely!
Jag ahr levt som en prinsessa, blivit uppassad av mina älskade föräldrar och pojkvän hela veckan. Det knackades i dörren varje morgon då frukosten var serverad på "ballen", pappa och J turades om att gå och köpa nybakat bröd med smarriga pålägg, grönsaker, juice och yoghurt.
Stekt i solen har vi gjort, vissa dagar vid playan och nadra vid poolen. Ätit ljuvliga middagar har vi gjort och såklart så har det druckits goda drinkar och iskall öl...
Hotellet vi bodde på ligger ca en mil utanför Rhodos stad, alldeles lagom stor by där man kunde relaxa i lugn och ro utan en massa liv och rörelse, lagom helt enkelt. Sen har vi tagit oss in till staden då vi kännt för lite fart och fläkt! Det behöver man ibland!:-)
Jag är så otroligt tacksam över den här semstern som varit. Jag känner mig som en ny, frisk människa med massa nyladdad energi. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det här hade inte kunnat komma mer lämpligt!!! Jag var bra nära att stupa igen, på gränsen att rasa ihop... nu känns det mycket lättare och jag känner mig motiverad att fortsätta livets resa...!
Jag är mina föräldrar och Jocke evigt tacksam för att dom i smyg bokade den här resan till oss. Min födelsedagspresent var den bästa och jag kommer leva på det här läääänge, läääääääänge!
Det är inte ofta, tyvärr som man får chansen att umgås så tätt med sina föräldrar när man blivit vuxen... man borde göra det oftare. Veckan med min mamma o pappa har varit fantastisk. Dom är underbara, fantastiskt fina människor och mina idoler i livet. Det är dom som gjort mig till den jag är och jag är dom evigt tacksam att dom gett migi den fina uppväxt jag haft!
Blir lite sentimental nu känner jag men det får man... Jag älskar mina föräldrar så det gör ont i hjärtat! <3
Att dom dessutom kommer så br överens med min stora kärlek gö ju allting ännu bättre. Min älskade J, han har tagit en stor bit av mitt hjärta och jag älskar honom så otroligt mycket!!!
Underbart, fantastiskt och underbart igen!!! Det här är den bästa veckan på länge!
Laddad med ny energi och jag har semster må-ti och onsd... ska pressa i solen, hoppas verkligen mitt SÅR mellan brösten läker bara.... har tokbränt mig(som alltid eftersom jag är kass på att smörja in mig ordentligt) och fick spendera sista dagarna under parasoll, annars hade jag hamnat på sjukan tror jag:/
Har sen bara fyra dagar kvar att jobba innan jag går på ytterligare två veckors semster. Då ska vi till Borlänge på fotbollscup, ska bli hur kul som helst! Vår favvo Elias spelar och vi vuxna har hyrt ett stort jäkla hus som vi ska bo i en vecka. Fotboll i solen(håller vi tummaran för), god mat och dricka på kvällarna(har laddat pp barskåpet rejält nu) och allt detta i sällskap med några av dom bästa!
Nej men hörrni, jag känner på mig att det här kommer bli en underbar sommar!!! <3
Nu ska jag surfa runt lite, läsa ikapp hos mina bloggisar och svara på mail som dimpt mer i mailboxen under veckan. Sen måste jag kolla igenom bilder från vår resa, älsklingen min laddar över dom nu och jag vill kolla igenom och minnas tillbaka till paradiset!
Måste kolla resebolagen, vill åka i höst igen!:-)
Bilde rkomemr sen hörrni....
Njut av livet, det går inte i repris!
Slanger in ett snabbt inlagg...
Vi har det underbart, solen gassar och vi njuter for fulla muggar. Ater god mat, dricker gott och bara relaxar. Skulle kunna tanka mig att ha det sa har jamt! Utan problem! Hade man inte familj och underbara vanner hemma sa skulle man ju kunna stanna har!
Haromdagen hyrdes det bil, en cab som vi glassade om kring i och korde till Lindos. Dar spenderade vi eftermiddagen pa en varsin stolstol i urmysig liten vik med sandstrand. Hyrde en trampbat for att ta oss narmare bergen och for att njuta lite extra av det vackra vattnet.
Imorgon ar det dags att bege sig hemat igen. Jag ar sa tacksam over den har veckan som varit och jag kommer minnas den med gladje. Kanns som en nystart i livet med ny, fin energi.
Mer om resan far ni hora om nar vi ar hemma, och bilder i massor kommer!
Har aven klurat pa nya planer for framtiden nar jag varit har ,spannande va? :-)
Nu njuter vi vidare!
Love
