Vilken natt!
Hur ska man ens hinna fundera på att sova när allt händer på nätterna?
Jockes låtsaspappa, en helt underbar människa var igår kväll med i en Mc-olycka... Fruktansvärt hemskt och timmarna innan vi fick reda på vad som hänt var långa kan jag lova. Jocke som jobbade hade det väl ännu värre än jag, han har växt upp med denna man och han är som hans pappa. Dom står varandra riktigt, riktigt nära och jag önskar världen vore full av människor som honom. Helt genomsnäll och ställer upp och sätter andra i centrum utan en tanke på sig själv.
Tillslut åkte J ifrån jobbet och begav sig intill Karolinska där han fick reda på att det hela under omständigheterna var under kontroll och att han måste haft änglavakt som klarat sig så bra som han gjorde! Två ihoptryckta ryggkotor samt att njurarna fått sig sig en rejäl smäll var det man visste då, har inte hört något mer sen inatt så hoppas det fick räcka med det.
Tack gode gud att han hade alla dom skydd han hade, annars vågar vi inte ens tänka på hur det kunde ha slutat!
Förhoppningsvis får han komma hem under dagen så då åker vi över med en bunt filmer och annat smått och gott som kan tänkas behövas för att bli ordentligt ompysslad. Precis som han pysslat om andra under alla år!
Nu ska man inte vara egoisktisk och prata om sig själv, uppenbarligen finns det dom som har det mycket mycket värre!
Men, jag själv har trots det haft en kass natt i form av svimningsattack som resulterade i rejäl smäll med bakskallen mot golvet.
Varför detta hände vet jag inte, hade en kass dag överhuvudtaget igår. Yrslig och illamående samt ångest trycket över bröstet men det är väl egentligen ingen förklaring.
Ringde den såkallade sjukvårdsupplysningen, 1177. Blev inte mycket klokare utan dom tycker jag ska dokumentera ner hur och när jag mår som sämst och se om jag finner ett samband... Sen ta med det till min läkare, om TVÅ veckor.
Visst kan det vara bra men fortfarande är det lång tid tills dess...
Åka till akuten var inte ett alternativ tyckte dom då svimninsfall inte är prio ett...?
Ja framåt morgonkvisten blev det något bättre och jag fick iallafall ett par timmars sömn men vaknade imorse med värk i bakhuvet samt huvudvärk. Nu får dom säga vad dom vill men det lutar åt ett besök på akuten ändå, är orolig och ledsen och vågar inte chansa.
Nu tycker jag vinden kan vända och ge oss lite glädje och lycka istället för all skit som är runt oss just nu... orkar inte mer!
Jockes låtsaspappa, en helt underbar människa var igår kväll med i en Mc-olycka... Fruktansvärt hemskt och timmarna innan vi fick reda på vad som hänt var långa kan jag lova. Jocke som jobbade hade det väl ännu värre än jag, han har växt upp med denna man och han är som hans pappa. Dom står varandra riktigt, riktigt nära och jag önskar världen vore full av människor som honom. Helt genomsnäll och ställer upp och sätter andra i centrum utan en tanke på sig själv.
Tillslut åkte J ifrån jobbet och begav sig intill Karolinska där han fick reda på att det hela under omständigheterna var under kontroll och att han måste haft änglavakt som klarat sig så bra som han gjorde! Två ihoptryckta ryggkotor samt att njurarna fått sig sig en rejäl smäll var det man visste då, har inte hört något mer sen inatt så hoppas det fick räcka med det.
Tack gode gud att han hade alla dom skydd han hade, annars vågar vi inte ens tänka på hur det kunde ha slutat!
Förhoppningsvis får han komma hem under dagen så då åker vi över med en bunt filmer och annat smått och gott som kan tänkas behövas för att bli ordentligt ompysslad. Precis som han pysslat om andra under alla år!
Nu ska man inte vara egoisktisk och prata om sig själv, uppenbarligen finns det dom som har det mycket mycket värre!
Men, jag själv har trots det haft en kass natt i form av svimningsattack som resulterade i rejäl smäll med bakskallen mot golvet.
Varför detta hände vet jag inte, hade en kass dag överhuvudtaget igår. Yrslig och illamående samt ångest trycket över bröstet men det är väl egentligen ingen förklaring.
Ringde den såkallade sjukvårdsupplysningen, 1177. Blev inte mycket klokare utan dom tycker jag ska dokumentera ner hur och när jag mår som sämst och se om jag finner ett samband... Sen ta med det till min läkare, om TVÅ veckor.
Visst kan det vara bra men fortfarande är det lång tid tills dess...
Åka till akuten var inte ett alternativ tyckte dom då svimninsfall inte är prio ett...?
Ja framåt morgonkvisten blev det något bättre och jag fick iallafall ett par timmars sömn men vaknade imorse med värk i bakhuvet samt huvudvärk. Nu får dom säga vad dom vill men det lutar åt ett besök på akuten ändå, är orolig och ledsen och vågar inte chansa.
Nu tycker jag vinden kan vända och ge oss lite glädje och lycka istället för all skit som är runt oss just nu... orkar inte mer!
Kommentarer
Trackback
