Jag lever!
Överlevde förmiddagens möte och för en gångs skull sa jag precis vad jag tycker och tänker om allt!
Så jäkla skönt att ifrågasätta FKs handlande och till hjälp hade jag ju även min läkare som jag skulle vilja skänka himlens alla stjärnor till för hjälpen idag!
Han stöttade mig till 110 och verkligen förklarade hur saker och ting ligger till, att jag gör mitt allra bästa och att problemen med medicinering och sånt inte är något varken jag eller han kan rå för utan att det bara är att ta nya tag och ge sig på nästa, det får ta den tid det tar och han tänker inte chansa och skynda på i onödan då risken för återfall är enorm när det har med det psykiska att göra. Till en början var handledaren helt tvär och det kändes som om hon nästan vägrade lyssna och ta till sig...
Men tillslut så, kanske hon förstog att det är så mycket bättre att prata och lära om det det gäller istället för att sitta och rabbla om paragrafer och lagar. Hon förstog att allt tjat inte varit till fördel för mitt välmående utan snarare tvärtom och jag tror faktiskt hon fick sig en tankeställare över sitt betteende gentemot mig dom senaste veckorna. Att hon i sin tur har lagar och paragrafer som hon måste följa förstår jag ju självklart och at hon heller inte råder över dom förstår jag också. Tror däremot hon själv kommer komma längre med sina kontaktpersoner om hon visar mer förståelde och medmänsklighet. Det får iallafall mig att känna mig tryggare och det känns som jag blir trodd på!
Känner mig tio kilo lättare och så avslappnad som jag var efter mötet kan jag inte minnas när jag sist var?
Nu har vi, lr ja doktorn gjort ändringar i min medicinering som jag ska prova på i sex veckor och känner jag inget konstig tinnan dess ås blir det återbesök då!
Går allt som det ska så kommer jag sakta men säkert ta mig tillbaka till mitt älskade arbete i augusti. Wiiiiie, va jag längtar till den dagen jag kommer kunna bete mig och leva som normalt igen! Känns som läkarn gav mig en nystart idag då han fick mig att inte se allt som hänt med medicineringarna som ett misslyckande utan mer som ett rop på hjälp efter vad det egentligen är för tillskott som behövs och inte behövs i min kropp. Tids nog kommer vi hitta rätt och det kommer vara så värt att ha kämpat som jag gjort!
Nu ska jag fortsätta kämpa i tron om att det snart kommer bli bättra, jag ser fram emot en underbar sommar med min älskade J, våra familjer och vänner.
Utan er skulle jag aldrig klara det här och att ni stöttar mig betyder så mycket så det inte ens går att beskriva.
Jag Älskar Er alla!
Så jäkla skönt att ifrågasätta FKs handlande och till hjälp hade jag ju även min läkare som jag skulle vilja skänka himlens alla stjärnor till för hjälpen idag!
Han stöttade mig till 110 och verkligen förklarade hur saker och ting ligger till, att jag gör mitt allra bästa och att problemen med medicinering och sånt inte är något varken jag eller han kan rå för utan att det bara är att ta nya tag och ge sig på nästa, det får ta den tid det tar och han tänker inte chansa och skynda på i onödan då risken för återfall är enorm när det har med det psykiska att göra. Till en början var handledaren helt tvär och det kändes som om hon nästan vägrade lyssna och ta till sig...
Men tillslut så, kanske hon förstog att det är så mycket bättre att prata och lära om det det gäller istället för att sitta och rabbla om paragrafer och lagar. Hon förstog att allt tjat inte varit till fördel för mitt välmående utan snarare tvärtom och jag tror faktiskt hon fick sig en tankeställare över sitt betteende gentemot mig dom senaste veckorna. Att hon i sin tur har lagar och paragrafer som hon måste följa förstår jag ju självklart och at hon heller inte råder över dom förstår jag också. Tror däremot hon själv kommer komma längre med sina kontaktpersoner om hon visar mer förståelde och medmänsklighet. Det får iallafall mig att känna mig tryggare och det känns som jag blir trodd på!
Känner mig tio kilo lättare och så avslappnad som jag var efter mötet kan jag inte minnas när jag sist var?
Nu har vi, lr ja doktorn gjort ändringar i min medicinering som jag ska prova på i sex veckor och känner jag inget konstig tinnan dess ås blir det återbesök då!
Går allt som det ska så kommer jag sakta men säkert ta mig tillbaka till mitt älskade arbete i augusti. Wiiiiie, va jag längtar till den dagen jag kommer kunna bete mig och leva som normalt igen! Känns som läkarn gav mig en nystart idag då han fick mig att inte se allt som hänt med medicineringarna som ett misslyckande utan mer som ett rop på hjälp efter vad det egentligen är för tillskott som behövs och inte behövs i min kropp. Tids nog kommer vi hitta rätt och det kommer vara så värt att ha kämpat som jag gjort!
Nu ska jag fortsätta kämpa i tron om att det snart kommer bli bättra, jag ser fram emot en underbar sommar med min älskade J, våra familjer och vänner.
Utan er skulle jag aldrig klara det här och att ni stöttar mig betyder så mycket så det inte ens går att beskriva.
Jag Älskar Er alla!
Kommentarer
Trackback
