Nu är jag här igen!

Genomgång med instruktör på gymet igår kväll så nu är det bara till att ge sig på alla dom olika maskinerna och komma igång! Känner mig laddad, mycket för att C och jag peppar varandra. Skulle nog inte vara lika lätt att ta sig iväg själv så tur att jag har min underbara vän vid min sida!
Nu om en stund ska vi iväg och köra vårt första ritkiga gympass, det första på evigheter! Spännande, nervöst och så sköööönt på samma gång!

Annars är allt som vanligt! Trött och sliten känner jag mig, som överkörd av en ångvält ungefär. Får ingen ordning på min medicinering och det tar på krafterna, både psykiskt och fysiskt!
Allt blir så jobbigt, minsta lilla grej blir ett helt projekt och små saker gör mig otroligt trött. Var en sväng på stan nu på eftermiddagen, en sväng i bara ett par affärer och jag blir helt slut i kroppen och knoppen.
Konstigt att fortfarande inte kunna styra över sin egen kropp och tankar men jag försöker att inte tappa hoppet och viljan till att bli ett piggare och friskare jag!
Det sista som överger en är väl hoppet, ärdet inte så?!

Nu en powervila innan jag blir upphämtad av min kära vän. Hon C, en av dom  som ger mig så mycket och vars stöd och vetskap om att hon finns där ger mig kraft! Att man blivit välsignad med så fina vänner som jag är betyder så otroligt, går inte att beskriva men jag hoppas dom vet det och själva förstår vilka fina människor dom är!
Ni, mina nära och kära som jag älskar så mycket!<3
Nu blir jag sådär rörd...tårarna är nära hela tiden och hoppet mellan glädje och sorg ligger hela tiden så nära varandra!

Vila lite tror jag!
Puss på er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0