Nennes Blogg

Så har ännu en helg passerat, en alldeles perfekt mysig fredag till söndag. Som alltid har det gått alldeles för for men det är inget man kan göra någonting åt och huvudsaken är ju att man hunnit med att ha det bra!

Även fast jag haft det så bra nu i flera dagar så har det liksom känts som om nerverna ligger utanpå kroppen och trots att jag försöker förtränga så finns det saker jag går omkring och grubblar över. Vet inte riktigt vad men någonting är det som maler och maler och även fast man kopplar bort för stunden så hittar man alltid tillbaka. Hur mycket man än försöker förtränga.
Tidigare ikväll blev det för mycket. Jag kunde inte längre hålla tilbaka tårarna, alla tankar kom upp till ytan  och allting brast för mig. Så här blir det när man minst anar det, man tror man har kontroll över läget och vips så ändras det i en blinkning.
Min älskade J tröstade mig och var som alltid det enorma stöd han är, att han står ut är för mig obegripligt men kanske har det att göra med att vår kärlek är stark, det är vad jag tror och hoppas iallfall och ingenting tyder på att det inte är så det är. Att man finns för varandra i med och motgång, det tror jag på!
Efter lång pratstund, om allt mellan himmel och jord. Positiva och negativa saker och ett försök att reda ut mina tankar tog jag mig i kragen. En lång dusch, på med kläder och smink , det fick mig att se ut som folk igen och efter det lyxade vi till det med ett restaurangbesök. För några timmar kopplade vi bort allt vad kaloriräkning, dieter och träning heter och jag gjorde verkligen allt jag kunde för att njuta av det goda livet har att erbjuda! Vi njöt av förrätt och varmrätt och sällskapet av varandra och för en stund mådde jag riktigt, riktigt bra. Helt bortkopplad fråb verkligheten kändes det som.
Min darling han kan han, det här var nog precis vad jag behövde för att hämta lite nya krafter det förstog han!

Imorgon ska jag ta tag i det jag så länge tvekat för att göra, det funkar inte att ha det så här längre. Dom svackorna jag får tar längre och kängre tid att ta sig ur och när jag väl tagit mig igenom kampen aqtt ta sig ur den är det bara att börja om på nytt igen.
Som sagt så funkar det inte, mer hjälp krävs och jag kommer kräva att få det. Vägrar vänta längre, måste ske en förändring nu.
Jag är ung och egentligen pigg, jag ska inte behöva ha det såhär. Nu vill jag hitta tilbaka tilld en pigga och alerta Alexandra jag egentligen är!

Det är så jäkla jobbigt att skriva ner sånt här, lämna ut sig själv är ju vad man egegtligen gör men när dte väl är gjort och man själv kan läsa sina skrivna rader är det så otroligt skönt´. Man ser det självklara i allting och inser vad man måste göra. I love my Blogg, den ger mig så mycket!
Är jag som skriver, jag som väljer vad jag vill skriva och berätta om och den som vill läsa får det. Passar det inte så är det ingen som tvingar dig att läsa! 
Vissa går i terapi, det här är terapi och avslappning för mig!