Splittrad!
Även fast jag hela tiden försöker hålla mig sysselsatt så tränger ibland dom jobbiga tankarna igen min annars ganska hårda, trygga fasad. Ja, det är nog så folk kan uppfatta mig. Att jag numera har kontroll över läget och att jag må bra och fixar det mesta nu,men skenet bedrar kan jag lova. Dom senaste veckorna har verkligen varit kämpiga på alla sätt och vis. Det är jobbigt att hela tiden behöva kämpa och att hela tiden försöka dölja hur man egentligen mår, både för sig själv och inför andra. Vet att det är det värsta jag kan göra mot mig själv, att försöka förtränga. Men det kan inte hjälpas, jag gör det ändå. Jag behöver inte hela tiden bli påmind om att jag har varit hemma länge och om att det snart är dags att börja jobba igen. Jag vet det, mycket väl och det gör mig livrädd. Helt enkelt livrädd, förstår inte hur jag ska klara det och inte heller förstår jag varför jag ännu inte mår bra?! Vad är det för fel på mig och vad ska man göra för att rätta till det?!
Inte nog med detta så är det även mycket som händer runt omkring mig, mycket negativt och jag kan inte styra över det och jag känner mig hjälplös. Vill så gärna hjälpa och finnas där för alla men fixar det inte, kroppen säger ifrån och det gör ont i mig att inte kunna det man vill. På något sätt känner jag mig utanför, svårt att förklara hur jag menar men det känns så...
Mitt liv känns just nu som ett enda stort kaos, förändringar och val är det som kretsar runt omkring mig och jag vet inte vad jag vill med någonting. Eller snarare så vill jag mer än jag kan klara av och det gör mig frustrerad, så jävla frustrerad!
Att pendla mellan att vara arg, förbannad, glad eller ledsen tar på krafterna. Att aldrig hitta den normala balansen, att aldirg bara få må normalt. Fan va det är tröttsamt och jobbigt, så jävla jobbigt!
Vad jag väljer att göra vet jag ännu inte, vilken väg jag väljer att gå i livet är för tillfället ett enda stort frågetecken!
Att jag inte är ensam vet jag, jag har min familj, min älskade J och min akära vänner vid min sida!
Är bara jag själv som kan välja och jag själv som måste kämpa för att lösa rebusen, hur jag ska bli bra igen?
Som sagt, ett stort frågetecken, ett ledset frågetecken. Det är jag nu, vill inte vara så längre...!
// Alexandra
Jag såg att du va i från Enköping det e jag med så jag lämnar ett spår efter mig
Jag finns här, det hoppas jag att du vet...önskar bara att jag kunde trolla bort allt så att du fick vara min underbara Alex hela tiden...älskar dig och kommer alltid att finnas vid din sida, glöm aldrig det!!!
är du en av dem som inte har så mycket pengar över till shopping? bli medlem på denna sidan http://www.gratis5.se/user/register/ccecilie och tjäna ihop poäng till presentkort som kan användas i vilken affär du vill! och det funkar, jag har fått mina presentkort två gånger tidigare :) lycka till!♥
