Nu är det snart dags...
Det märks att sommaren börjar lida mot sitt slut, plötsligt haglar nya inlägg in på folks bloggar och bloggvärlden börjar leva ige. Tråkigt som fan att semestern är slut för vissa men jag kan inte låta bli att tycka det är kul att det börjar hända grejer här i cyberspace igen!;-)
Jag fick precis ett mail från Försäkringskassan och på en gång kom den där klumpen i halsen och ont i magen känslan. Helt sjukt ju, detta innan jag öppnade mailet. Snacka om att man för det mesta är van att bli behandlad på värsta möjliga sätt därifrån...
Ja i vilket fall så öppnade jag mailet och det visade sig att det var en mötestid angående att det snart är dags att börja arbetsträna på jobbet... Pjuh, inget värre! Skönt!
Dock så blev jag skitnervös, nu är det snart dags.Klarar jag det? Hur kommer det gå? Kommer jag komma tillbaka helt? Hur långt tid kommer det ta? Tänk om jag inte klarar det?
Ja ni kan inte föreställa er hur mycket frågor och tvivel som kretsar i min hjärna just nu men jag har tamigfan bestämt mig för att kämpa till tusen....ska klara det här på ett eller annat sätt och verkligen göra mitt allra, allra bästa!
Det kommer bli skitjobbigt och tungt, det vet jag men jag ska inte tänka på det. Låta allt ta den tid det tar och för en gångs skull sätta mina egna behov främst och bara tänka på mig själv. Hrm, ja försök iaf... tänker ia inte komma tillbaka och vara den räddaren i nöden jag var förut, som gjorde allt åt alla andra osv. Slut på det nu för den här resan vill jag aldrig behöva göra om!
Nästa fredag, den 14:e är det alltså dags för möte. Jag, min personalchef och försäkringsakassan. Tillsammans ska vi lägga upp en planering och i mailet stog det med STORA BOKSTÄVER att allt ska planeras efter mina behov och efter vad jag vill. Första positiva brevet från FK och det tackar jag för. Att det sen tagit över ett och et halvt år för dom att fatta, det går att diskuteras men jag väljer att försöka förtränga och gå vidare istället.
Alltså det finns folk som tror på en och det ger en sån styrka! När det finns andra som tror på en måste man ju visa att man klarar av det och det ger faktiskt extra krafter! Tack!
Jag fick precis ett mail från Försäkringskassan och på en gång kom den där klumpen i halsen och ont i magen känslan. Helt sjukt ju, detta innan jag öppnade mailet. Snacka om att man för det mesta är van att bli behandlad på värsta möjliga sätt därifrån...
Ja i vilket fall så öppnade jag mailet och det visade sig att det var en mötestid angående att det snart är dags att börja arbetsträna på jobbet... Pjuh, inget värre! Skönt!
Dock så blev jag skitnervös, nu är det snart dags.Klarar jag det? Hur kommer det gå? Kommer jag komma tillbaka helt? Hur långt tid kommer det ta? Tänk om jag inte klarar det?
Ja ni kan inte föreställa er hur mycket frågor och tvivel som kretsar i min hjärna just nu men jag har tamigfan bestämt mig för att kämpa till tusen....ska klara det här på ett eller annat sätt och verkligen göra mitt allra, allra bästa!
Det kommer bli skitjobbigt och tungt, det vet jag men jag ska inte tänka på det. Låta allt ta den tid det tar och för en gångs skull sätta mina egna behov främst och bara tänka på mig själv. Hrm, ja försök iaf... tänker ia inte komma tillbaka och vara den räddaren i nöden jag var förut, som gjorde allt åt alla andra osv. Slut på det nu för den här resan vill jag aldrig behöva göra om!
Nästa fredag, den 14:e är det alltså dags för möte. Jag, min personalchef och försäkringsakassan. Tillsammans ska vi lägga upp en planering och i mailet stog det med STORA BOKSTÄVER att allt ska planeras efter mina behov och efter vad jag vill. Första positiva brevet från FK och det tackar jag för. Att det sen tagit över ett och et halvt år för dom att fatta, det går att diskuteras men jag väljer att försöka förtränga och gå vidare istället.
Alltså det finns folk som tror på en och det ger en sån styrka! När det finns andra som tror på en måste man ju visa att man klarar av det och det ger faktiskt extra krafter! Tack!
Kommentarer
Postat av: Fru P
Så mycket som du ger andra får du alltid tillbaka Alexandra - glöm aldrig det!
Jag hoppas allt löser sig på bästaste bästaste sätt för dig!
Kram.
Postat av: Jennie
Det är klart du fixar det!
Låter som du har en bra inställning, att låta saker och ting ta den tid det tar. Stressa inte nu så nya bakslag kommer utan ta det lugnt och kom ihåg att andas mellan varven!
Lycka till så ses vi på fred 14/8.
Trackback
