Nennes Blogg

Söndagen började med att jag blev hämtad av min käre far för att åka hem till dom och fixa lite i trädgården samt endel inomhus inför kommande möte med mäklare. Ja dom ska sälja huset deras så lite måste ju fixas och donas med och jag verkligen älskar att hålla på att pyssla med sånt!
Trots min iver att få färdigt allt så stoppade mina parents mig då mitt försök att verka måtipp topp gemonskådats och jag berättade om mina krämpor jag haft på sistone och att jag egentligen mår rent ut sagt piss!
En uppläxing om att man minsann skall ringa läkarn när man mår dåligt blev följden på detta och mamma tvekade inte att lyfta luren och en tid på Husläkarakuten besälldes till klockan sexton.
Man blir aldrig för gammal för att klara sig helt själv tydligen;-)

Väl där fick jag en ordentlig undersökning från topp till tå samt lämna blodstatus.
Proverna visade ingenting onormalt och det ända läkarn hade att säga var att mina symtom jag har är biverkningar på min nya medicin:-( det suger kan man säga!
Nu måste jag boka ytterligare en tid för att se om jag behöver byta sort, IGEN. eftersom jag mått konstigt under så lång tid så är det nog ingen bra medicin just för mig, biverkningarna borde ha försvunnit vid det här laget!

Ja, dagens visdom: "Skjut inte upp saker och ting utan ta tag i domfrån första början!"
Ska aldrig mer låta folk behöva tjata iväg mig till läkaren utan lita på min instink att något är fel, våga tro på mina egna känslor helt enkelt!

Hur mycket ska man behöva stå ut med för att få må bra tillslut? Vet inte hur mycket mer jag pallar innan jag helt och hållet bryter ihop. Tanken på att behöva gå igenom ytterligar en nedtrappning för att sen få börja om på nytt med en ny medicin gör mig spyfärdig och ångesten klickar till som på beställning.
Orkar inte!