Nennes Blogg

Herregud, endast 10 dagar kvar till jul. Tiden går läskigt fort vilket gör att det änns extra skönt att ha julklappar och sådant färdigt. Nu ska bara senapssill läggas in och ostbricka köpas och göras iordning sen är vår del av julbordet ordnat. Skönt med knyt då man slipper slita ut sig helt även fast jag mer än gärna står i köket annars. Men inte iår...kanske nästa!

Var uppe med tuppen imorse för att ha god tid på mig att göra mig vacker inför mötet med moster. Kändes lite nervöst att träffas efter så många år samtidigt som det känns riktigt bra att vi tagit upp kontakten! Hade bestämt tid då jag skulle bli upphämtad av morfar med sambo och min käre syster. 50 minuter tidigare än planerat stog en tutande bil ute på gården( min morfar i ett nötskal, vilket jag helt förträngt;-) så det var bara att slänga på sig skor och jacka och hoppa in i bilen. Tycker verkligen inte om att åka iväg och känna mig halvfärdig, nu var det säkert inte så farligt. Lite fåfäng är man ju...;-)

Blev en lång bilresa då vi skulle ta oss ända till andra sidan storstan men det var det klart värt. Till saken hör att jag älskar att åka bil så mig gör det igenting att det är långt:-) Möttes av en lika nervös moster vilket resulterade i ett tårdrypande kramkalas...Sen var det dags att träffa det lilla underverket, guuuud så söt. En 14 dagar gammal Towa. Så snäll och har legat i min famn under hela vistelsen, luktade gott gjorde hon ju så klart också.! Myyyyysigt!

Eftersom jag åkte med tre av världens mest stressade personer var vistelsen snart över.Dags att åka hela vägen hem igen. Tror bestämt jag åker själv nästa gång så jag  kan åka när och hur jag vill. Även om jag älskar att vara i deras sällskap så hatar jag att stressa, blir helt knäpp i huvet och vet knappt vad jag heter själv! Ärligt alltså, fixar det inte...

Nu ikväll stog söndagsmiddag hos en annan moster på menyn för att sedan storhandla innan jag begav mig hemåt. Hem till en kissnödig vovve och ett tvättberg som väntade på att bli invikt i garderoben...suck!
Nu sitter jag äntligen i mitt favvohörn i soffan invirad i en urmysig filt och dumglor på tvn, vad jag tittar på vet jag inte. Är bara så skönt att slippa stressa och bara vara. Jag är trött, helt slut och matt i kroppen. Känner inte igen mig själv... Jag som ALLTID kör t på i hundraåttio och fxat det galant. Varit med och fixat och donat överallt och alltid varit alla till lags. Är sån jag är egentligen! Nu klarar inte ens av en lite halvstressig dag...
Jag blir ledsen när jag tänker på det och rädd för att jag aldrig kommer hitta tillbaka till mig själv igen. Längtar till mitt jobb, vill gå där på "min" avdelning och skylta upp"mina" fina presentgrejer och må som jag brukar. Tänk om jag aldrig kommer tillbaka, tänk om det fortsätter så här hela livet?? Gråter bara jag tänker på det men hur länge ska man behöva kämpa?! Vem fan kommer orka med mig när jag inte orkar med mig själv...  Usch!!!

OGG, OGG OCH MERA OGG MEN DET ÄR SÅ DET ÄR NU! IT SUCKS!!!

Puss alla och hoppas ni haft en underbar 3.e Advent!