Juli 22, 2010

Jag har alldeles precis knåpat ihop det jobbigaste sms jag någonsin skrivit.
Som jag skrev tidigare så har vi kämpat länge med ångesten över att inte räcka till för vår älskade hund.
Hela tiden kämpar man mot tiden i tron om att hinna mer, ge henne mer motion, mer närhet, mer sysselsättning och helt enkelt mer tid tillsammans.
MEn, det går inte!
Mitt jobb tar mer och mer tid, jag har övertidstimmar var och varannan vecka och inte nog med att det är jobbigt att komma hem helt slut efter många timmars arbete. Man har dessutom den där ständiga orosklumpen i magen... får hon tillräckligt, när var hon ute senast, mår hon bra, trivs hon här, trivs hon inte???
När vi nu varit iväg på semster i två svängar så har Doriz fått bo hos min systers svärmor, ett hus på landet. Stora ytor, enorma gräsmattor med inhängnade hundgårdar och mycket sällskap!
Känslan att veta att hon har det så bra där är obeskrivlig, underbar! Man vet att hon springer tills hon är trött, kan ligga i flera timmar och sova utomhus och att hon hela tiden får sina behov tillfredsställda.
Att sen hämta hem henne och bo i lägenheten igen känns... inte bra, helt enkelt!!!

Vi har haft många turer, hit och dit... klurat och funderat men alldeles precis nu finns ingen annan lösning än att försöka hitta en ny ägare till Doriz.
Det är med tårarna rinnandes nerför kinderna på mig som jag skriver det här. Det här är inget jag vill, aldrig! Men det är just nu enda lösningen för att vi alla tre ska må bra.
JAg önskar så att vi skulle slippa gå igenom det här... att vi hade klarat att hitta en annan lösning där vi fick ha henne här oss som vanligt.

Älskade lilla lurvtuss!!! Du och din husse kom in i mit liv som en stormvind, yrde runt och ställde om men jag älskar varenda sekund av vår resa ihop!
JAg kunde väl aldrig tänka mig att jag, perfektionisten med städmani skulle få sådana starka känslor för dig. Att jag skulle älska när du väcker mig på morgonen med din fuktiga nos mot min kind, att jag myser när du hoppar upp i sängen och gosar in dig även fast du fäller hår så sängen måste bäddas rent, att jag älskar ljudet av dina klor mot parketten och att varje dag med dig förgyller.

Nej, jag kunde aldrig tro det men så blev det. Livet är oförutsägbart och det blir sällan som man tänkt sig. Det här gången önskar jag dick att det kunde få fortsätt bra.... att du kunde vara kvar här hos oss och förgylla som bara du kan!

Imorgon bitti skickar vi iväg det färdigskrivna sms:et som ligger sparat i J:s mobil Sms:et som jag önskar jag kunde radera och glömma, få extratimmar på dygnet och mer energi och ork!


Håll tumamrna för att allt bli bra nu! Det kommer vara en jobbig tid framöver och har så varit sen detta tigs upp första gången, när vi insåg att vår älskling har det bra hoss oss men kan få det mycket bättre!
Ber om ursäkt för att jag ä rlite frånvarande men mycket länslor och tankar i kroppen nu!:-(


Kommentarer
Postat av: ulrica

Usch, så det blev så i alla fall :(.

Har dessvärre inga kloka ord att komma med just nu, skickar bara en styrkekram och om du behöver prata så vet du var jag finns.



kram Ulrica

2010-07-22 @ 13:10:23
URL: http://www.fotografulrica.se/blog
Postat av: Johanna

Kraaaam älskade vän...

2010-07-23 @ 15:55:03
URL: http://fruviksell.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0