Oj,oj...Tiden spinger iväg...
Knappt att man hinner med och idag fick jag ett nervöst sammanbrott, minst sagt. Länge sen sist, tror det var innan sommarens början som jag senast kände det jag fick vara med om idag.
Började känna mig konstig redan igår, tröttheten...hjärtklappningen... ångestkänningarna... det jag kände var och varannan dag förut och som jag tillslut lärde mig hantera och ta mig ur. Det var som sagt länge sen nu och ju längre det går mellan gångerna, desto läskigare blir det. Jag blir rädd, livrädd...en nära döden upplevelse, fruktanvärt och jag önskar inte min värsta fiende att vara med om något liknande.
Jag bröt ihop, big time efter lunch och blev beordrad av mina kollegor att bege mig hemåt. Kändes som det självklara valet iofs...Vet inte vad som utlöste det hela, har ingen jävla aning helt enketl och det gör mig så frustrerad!
Lite vila på soffan i efetrmiddag och sen en sväng för att gosa med mosters lilla älskling fick det bli. Skingra tankarna lite!
Varför blir det så här?
Ja, jag vet fortfarande inte... jag vet inte varför jag den där dagen för länge, länge sen fick min första ångestattack och inte ens idag...många attacker senare kan jag svara på det.
Det bara kommer!
Visst, det är som sagt mycket men jag har tyckt att jag haft läget under kontroll men uppenbarligen inte helt!
Mitt ansvar på jobbet har brett ut sig, skitkul! Som en bekräftelse på att jag gör ett bra jobb har jag gått och fått ett riktigt guldschema som börjar gälla under vecka 38. INGA HELGER!!! Underbart skönt, inte bara privat utan även att få vara på plats måndag-fredag och ha tid att hinna med alla måsten som annars blir uppskjutet hela tiden då man hattar med lediga dagar hit och dit samt att jag tidigare behövt flexa mellan olika avdelningar. SLut på det nu vilket betyder att jag komemr ha mer tid för det där lilla extra, pyssla o dona på min avdelning vilket förhoppningsvis leder till ökad försäljning som i sin tur leder till mer lön till mig!!!
Ja, det händer grejer o även fast det är skitkul så är det stundtals riktigt jävla jobbigt rent ut sagt. Folks framgångar sticker i ögonen på vissa o det har jag har fått känna på den svenska avundsjukan...bitterfittor rent ut sagt, hade ni gjort ett bra jobb hade ni också fått det bättre...
skiter egentligen i det men ibland kan man inte låta bli att ta åt sig.
Det är nu man behöver få komma hem och känna lugnet. Det är inte lätt just nu då vi lämnade bort älskade vovven i helgen som var och det ända jag möts av hemma är tystnaden och saknaden.. det är sjukt tomt!!! Varje centimeter av lägenheten påminner mig om vår älskade vovve... jag saknar ljudet av tassar mot parketten, morgonpussen vid sängkanten och att lurvtussen möter mig i dörren när jag kommer hem.
Nu är det bara vi två, jag och min älskling och även fast jag är oerhört tacksam att vi har varandra så saknar jag vår tredje famljemedlen i form av lurvtuss.
Sen då, jag vill SÅ mycket! Hjälpa, ta han dom, bry mig, fixa, dona.... helst åt alla!!! MEn jag ärinte gud va?! Man kan inte hinna med allt, så är det...
Mmmmmm, mycket gnäll kanske men så skönt att skriva av sig och faktiskt inse att.... Det är dags att lugna ner sig lite! Sakta in, andas ut...Fokusera!
Vill inte hamna på botten igen, jag vägrar!
Har bestämt mig för att vara hemma imorgon också, onsdag är jag ledig sen jobb på torsdag för att sen gå på semester fredag till söndag.
Då blir det till att checka in på hotellet i Falun där vi ska tillbringa helgen tillsammans med goda vänner, mina stöttepelare i livet. Sonen deras har innebandycup och självklart är vi med och hejjar!
Ser fram emot en helg i lugn o ro, bort från tystnaden i lägenheten, umgås i trevligt sällskap med gos mat och gott att dricka och bara vara tillsammans med min darling. Få rå om varandra så där riktigt mycket, jag längtar och det kunde int ekommit mer lämpligt känner jag!
Nu tror jag bestämt att sängen står på agendan... vila ska vara bra har jag hört!
Godnatt!
Vår Prinsessa!!!
Min älskade syster och hennes sambo fick sin efterlängtade lilla bebis.
En Stella, 2600 gram (längden har dom inte hunnit mäta).
Älsakde barn vad, du är det finaste jag sett. Välkommen till världen! Jag ska skämma bort dig och alltid finnas vid din sida!
Moster Alexandra älskar dig!<3
(Meningen att mms-bilden ska ligga med här också men det får komma senare när datorn behagar vakna!(
Det blir sällan som man planerat...
Dagen idag harjag inte sett fram emot överhuvudtaget! Vi skulle ju ha åkt iväg med hunden idag, till hennes nya familj så det var med ångestklump i bröstet man vaknade imorse efetr bara ett fåtal timmars sömn.
Nu är det så att lilla fröken börjat löpa, igår kväll när vi kom hem efter trevlig middag hos vänner så hade löpet satt igång så planeringen sprack. Hon måste ta en p-spruta innan vi lämnar henne, annars blir det valpar då en av hennes polare är hane;-)
Srputan måste tas innan löpperioden börjar och det hanns ju inte med den här gången!
Vi får fortsätta njuta av att ha lurvtussen i vårt hem fram tills att löpet är slut.
Är med blandade känslor... jättmysigt att ha henne kvar samtidigt som det känns som att man bara skjuter fram det jobbiga avskedet! Nu hade man ju ställt in sig på det här och så blev det så här tokigt!
Men men... inget att göra! Har vi klarat att ta hand om henne så här länge så ska ett par veckor till inte göra någon skillnad!
Hon är ju vår älskling så vi hjälps åt för att hon ska ha dte så bra som möjligt dom sista veckorna hos oss! Sen får det kräva hur mycket energi och tid som helst! <3
Doriz<3
Min älskade lurvtuss, vi kommer sakna dig något otroligt mycket och även fast jag vet att vi gör rätt som omplacerar dig så känns det hela så onaturligt.
Man ska inte lämna bort någon man älskar!?
Jag vet att du kommer få det bra i nästa hem, på landet hos en familj som ger dig den tid och stimulans du behöver och hos kompisar du kan leka med och ha sällskap av dygnet runt. Du kommer stormtrivas på dom stora ytorna du får springa på och jag vet att du som hund lever i nuet och inte kommer tänka som mig och husse.... inte undra var vi är och inte heller varför vi lämnat dig!
Men ändå... FAN va det här är jobbigt. Klumpen i magen är bara större nu när jag vet att det snart är dags, tårarna rinner så fort jag tittar på dig och du ser tillbaka med din fina, mjuka blick och ser så där frågande ut?! Sen kommer du fram, lägger ditt mjuka huvud i mattes knä och gnyr... så som bara du kan göra, så som bara du kan trösta!
Jenny, din nya matte ringde precis och dubbelcheckade så vi kommer på tisdag. På tisdag är det alltså dags, dags att säga farväl och lämna i väg dig...
Jag vill bara att tisdagen ska vara över, att vi får ett samtal på kvällen där Jenny talar om att du har det jättebra och fungerar bra ihop med dom andra två jyckarna!
Älskade Doriz, jag är så ledsen för att det blivit så här! För att husses och mitt arbete tar så mycket tid, för att vi har fullt upp på vår fritid och för att du bortprioriterats vissa gånger då vi haft våra intensiva perioder i livet.
Jag önskar så att jag kunde få dig att förstå att vi gör det här för din skull... för att du skall få fullt fokus av människor med mer tid och möjligheter för dig!
Att allt går bra och att du kommer på trivas!
Gångerna jag skällt på dig, blivit arg då du gör som du vill och inte lyssnar... Det gör ingenting och jag önskar jag kunde göra det ogjort, sudda bort allt gnäll jag fört över dig... Det betyder ingenting.
Du har förgyllt vårt liv med glädje, kärlek och så mycket värme och ömhet! <3
Älskade lurvtuss, även fast du kommer vara långt borta så kommer du alltid leva med mig närmast hjärtat! <3
FAN; VA DET KOMMER BLI TOMT HÄRHEMMA!!! :-(
Juli 22, 2010
Som jag skrev tidigare så har vi kämpat länge med ångesten över att inte räcka till för vår älskade hund.
Hela tiden kämpar man mot tiden i tron om att hinna mer, ge henne mer motion, mer närhet, mer sysselsättning och helt enkelt mer tid tillsammans.
MEn, det går inte!
Mitt jobb tar mer och mer tid, jag har övertidstimmar var och varannan vecka och inte nog med att det är jobbigt att komma hem helt slut efter många timmars arbete. Man har dessutom den där ständiga orosklumpen i magen... får hon tillräckligt, när var hon ute senast, mår hon bra, trivs hon här, trivs hon inte???
När vi nu varit iväg på semster i två svängar så har Doriz fått bo hos min systers svärmor, ett hus på landet. Stora ytor, enorma gräsmattor med inhängnade hundgårdar och mycket sällskap!
Känslan att veta att hon har det så bra där är obeskrivlig, underbar! Man vet att hon springer tills hon är trött, kan ligga i flera timmar och sova utomhus och att hon hela tiden får sina behov tillfredsställda.
Att sen hämta hem henne och bo i lägenheten igen känns... inte bra, helt enkelt!!!
Vi har haft många turer, hit och dit... klurat och funderat men alldeles precis nu finns ingen annan lösning än att försöka hitta en ny ägare till Doriz.
Det är med tårarna rinnandes nerför kinderna på mig som jag skriver det här. Det här är inget jag vill, aldrig! Men det är just nu enda lösningen för att vi alla tre ska må bra.
JAg önskar så att vi skulle slippa gå igenom det här... att vi hade klarat att hitta en annan lösning där vi fick ha henne här oss som vanligt.
Älskade lilla lurvtuss!!! Du och din husse kom in i mit liv som en stormvind, yrde runt och ställde om men jag älskar varenda sekund av vår resa ihop!
JAg kunde väl aldrig tänka mig att jag, perfektionisten med städmani skulle få sådana starka känslor för dig. Att jag skulle älska när du väcker mig på morgonen med din fuktiga nos mot min kind, att jag myser när du hoppar upp i sängen och gosar in dig även fast du fäller hår så sängen måste bäddas rent, att jag älskar ljudet av dina klor mot parketten och att varje dag med dig förgyller.
Nej, jag kunde aldrig tro det men så blev det. Livet är oförutsägbart och det blir sällan som man tänkt sig. Det här gången önskar jag dick att det kunde få fortsätt bra.... att du kunde vara kvar här hos oss och förgylla som bara du kan!
Imorgon bitti skickar vi iväg det färdigskrivna sms:et som ligger sparat i J:s mobil Sms:et som jag önskar jag kunde radera och glömma, få extratimmar på dygnet och mer energi och ork!
Håll tumamrna för att allt bli bra nu! Det kommer vara en jobbig tid framöver och har så varit sen detta tigs upp första gången, när vi insåg att vår älskling har det bra hoss oss men kan få det mycket bättre!
Ber om ursäkt för att jag ä rlite frånvarande men mycket länslor och tankar i kroppen nu!:-(
Sömnsvårigheter...
Har iaf haft en underbart mysig och avslappnad kväll hos vänner, mina stöttepelare som jag älskar så otroligt mycket. Dom tar hand om mig när J jobbar!;-)
Tacos, kaffe, skitsnavk och film stog på kvällens agenda och självklart allmänt häng i soffhörnet... lovely!
Borde verkligen försöka somna nu!
Ska upp relativt tidigt imorgon så kommer inte bli mycket sömn. Först ska jag me min syster och hälsa på en kompis som blivit mamma, en snabbvisit för att syster min ska få hälsa på bebisen innan hon ska vara barnvakt på onsdagkväll. Det är bra att hon övar sig, det står inte på innan hon har kläck ut sin guldklimp så övning behövs;-)
Sen lunch med syster och mamma innan jag drar till Norge med vänner. Vi åker imorgon klockan två, bilfärd med matstopp. Såklart! Sen sova en natt i lägennheten vår vän har där fetrsom han arbetar där när det inte är semester. Onsdagen spenderar vi i Oslo, kollar in shoppingutbudet kan jag tänka mig och även kolla in resten av sevärdheterna i staden innan vi beger oss hem igen.
Anledning till att vi åker är för att M kom på att han glömt ett gäng bananer i skafferiet i lägenheten och med tanle på att det är ett par veckor kvar innan arbetet kallar för honom så gör vi ju rätt i att åka ochslänga dom!
En slänga bananer tripp till Norge helt enkelt!:-) Haha, jag älskar såna här impulsgrejer!!! Önskar bara att min Darling kunde åka med men svårt att vara impulsiva ihop då han arbetar denna vecka.
Tur jag har vännerna som drar med mig!<3
Puss på er!
Känslorn!
Efter att vi kom hem igår började jag känna mig lite konstig, så där klumpen i halsen konstig och hjärtklappningen kom smygandes. För första gången på länge satte jag mig ner och tänkte efter, hur jag egentligen mår. Det va länge sen och allt har funkat bra när jag kört på som vanligt och haft att göra hela tiden med männiksor runt omkring mig.
Igår kväll var jag dock ensam hemma, J var iväg på fisketur och det var liksom bara jag... läskigt var det, ovant och jag gillade det inte. Har annars inga problem med att vara själv, tvärtom så kan det vara skönt nån gång ibland. Lite egentid!
Jag började tänka tillbaka på året som gått, det är snart ett år sen jag började jobba igen och det året har fullkomligt rusat iväg. Dte har varit ett händelserikt år på mitt arbete, ansvaret har ökat rejält och även fast jag gillar det så ska jag erkänna att det inte alltid varit enkelt.
Innan jag gick på semster satte jag ner foten rejält, tog kontakt med våran Vd för att diskutera vissa saker och även fast jag drog en lättnadssuck efteråt så är jag rädd att problemen jag tog upp med honom ändå kommer fortsätta och jag är livrädd att jag inte kommer stå ut.
Jag älskar mitt jobb, jag stortrivs med det jag gör och att få mer och mer ansvar är som en bekräftelse på att jga gör ett bra jobb! Försäljningen ökar och det är inte skönt att vet att man utan att vara egoist kan ta åt sig en del av äran!
Som på alla arbetsplatser( antar jag) finns det egoister, såna som inte kan samarbeta, som kör sitt eget race och som tar första bästa tillfälle att gnälla när det ä problem och såklart framhäva sog själv när det går bra för butiken. Som går i taket när man kommer med kretik men som är jävligt snabba med att ge det själva. jag säger inte att jag inte kna ta emot kritiken, är den befogad så får jag stå för det men jag tänker inte längre ta emot och lyssna på gnäll som inte rör mig egentligen. inte ta reda på andras skit, vilket ger mig mer att göra och övertidstimmar till förbannelse!
Bara för att jag är en bra lyssnare och kanske ställe rupp lite för mycket ibland så är det lätt för folk att ösa ur sig en massa...ütnyttja och se chansen att slippa göra saker och ting själv.
Jag är inte felfri, absolut inte men jag kan tro att jag är mycket mer empatiskt än många av dom anställda på mitt arbete. Jag skulle aldrig kunna ta åt mig hela äran för någonting då vi är ett team som arbetar tillsammans, sen att jag håller i vissa tyglar och styr upp... det är en annan sak men jag skulle aldrig fixa allting själv om jag inte hade mina brudar till hjälp!
Det är bla det här som gör vissa dagar så jobbiga, dagar fyllda av ångest och känslan och rädslan över att dte kommer braka igen. Jag har varit där förr och omöjligt att hamna där igen är dt inte. Hur mycket jag än kämpar och fokuserar så vet jag att vissa saker inte går att kämoa emot... Jag är livrädd!!!
FAAAAAAAN, Helvetes, jävla skit... Varför kunde jag inte bara få njut aav min semester... jag vill så mycket men orken liksom rann ur mig.
Dagen idag har spenderats i solen tills det rann över och jag la mig för att slumra in på soffan. Vaknade två och en halv timme senare, inte ett dugg piggare. Snarare tvärtom.
Nu ska jag iaf kramas med min prins innan han ger sig iväg till arbetet, han jobbar den här veckan!:-(
Tur att jag har honom i mitt liv,min livskamrat!<3
Underbara vänner!<3
Underbara arbetskamrater(vissa)!<3
Min underbara famlj!<3
Så är det...
Får sen om jag kanske hittar tillbaka till skrivlusten igen!:-)
Ni som fått lösen har även mitt fulla förtroende, ni har följt mig och peppat mig genom svåra stunder i livet och ni är guld värda.
<3
Semestern so far...
Vi har varit i Borlänge på fotbollscup, vänners son som spelade.
Hyrde ett hus, eller rättare sagt en bygdegård som vi bott i den senaste veckan.
Ätit gott, druckit gott, kollat fotboll, snackat skit och haft det allmänt mysigt och trevligt.
Umgåtts med min nya bästis, "Kupolen"... shoppats en hel del hos honom har det gjrt och det är liksom ALDRIG fel och kan ej fås nog av;-)
Igår kväll kom vi hem igen, hämtade hem hunden som har haft det ljuvligt på landet hos vänner. Sprungit löst och njutit i solen,som hon älskar. Mattes lilla lurvtuss, jag känner ångesten över att ta hem henne till lägenheten igen. Känns inte rätt efter att hon haft det så underbart. Att hon trivs hemma hos oss tvekar jag inte på, men jag känner pressen över att man inte kan ge henne all den motion och utevistelse som hon borde ha. Mina powerwalks känns som en fis i rymden jämfört med hur mycket motion hon får av att bo som hon gjort nu när vi varit borta och även fast man gör sitt bästa så vill jag kunna ge mer.
Vi har pratat hit och dit om att hon borde få komma till en famlj med mer tid för henne, någon som inte jobbar lika mycket som oss och som bor bättre än vad vi gör nu.
Visst, vi kommer få ett större boende tids nog, men det hänger på när huset blir färdigrenoverat och sålt och vi gemensamt kan köpa oss ett större boende tillsammans.
Det känns som en evighetsplan för tilfället och pressen över vovven är nu!
Jag får ont i hjärtat och tårarna rinner längs med kinderna när jag tänker på att Doriz kanske skulle få flytta hemifrån, trodde aldrig någonsin jag skulle känna så här... jag som aldrig varit en hundmänniska, men det kan uppenbarligen ändras!
Är inte mig det är synd om, det är hunden och det är för hennes skull dom här tankarna går runt i huvudet!
Kan hon få det bättre? Vantrivs hon hos oss? Vad mer kan vi göra för att hon ska ha det bättre än nu? Överdriver vi, kanske hon trivs?
Jagblir knäpp av alla tankar! NU när man har semester funkar ju allt kanon, jag kan gå långa promenader utan att ha en tid att passa... men sen då?
Ja, dom här tankarna behöver jag inte just nu. Får försöka fokusera och ta en dag i taget och göra det bästa för alla....
Svårt nr jag av någo anledning känner mig ostabil överlag... varlfr gör jag det? Vet inte!
Ut i solen igen nu, hunden får följa med! Det finns ju skugga för henne om hin behöver!<3
Vecka 26, den bästa på länge!!!
Nu är hemma i Svedala igen... landade på Arlanda halv tre i eftermiddags och efter det har vi hunnit med att hämta vår bil som varit utlånad till systeryster, hämtat hunden från hennes paradis-hotell på landet, ätit middag med mor o far och tagot en snabbkaffe hos vänner som vi saknat under veckan som gått.
Konstigt nog är jag inte ett dugg trött trots denna busy afternon, tvärtom så känner jag mig hlet utvilad och full av energi från topp till tå. Underbar känsla!
Resan då, en helt underbar vcka har vi haft! Värme, trevligt sällskap, god mat, gott att dricka och underbar miljö... dte kan ju inte bli bättre. Vi har tagit dagen som den kommer, inga måsten och kolla på klockan... helt avslappnat och skönt.
Vi bodde på ett mysigt lägenhetshotell, lagom stort och enkelt inrett med det man behöver föratt klarar sig. Rent och snyggt och med härlig "balle" med utsikt över havet. Lovely!
Jag ahr levt som en prinsessa, blivit uppassad av mina älskade föräldrar och pojkvän hela veckan. Det knackades i dörren varje morgon då frukosten var serverad på "ballen", pappa och J turades om att gå och köpa nybakat bröd med smarriga pålägg, grönsaker, juice och yoghurt.
Stekt i solen har vi gjort, vissa dagar vid playan och nadra vid poolen. Ätit ljuvliga middagar har vi gjort och såklart så har det druckits goda drinkar och iskall öl...
Hotellet vi bodde på ligger ca en mil utanför Rhodos stad, alldeles lagom stor by där man kunde relaxa i lugn och ro utan en massa liv och rörelse, lagom helt enkelt. Sen har vi tagit oss in till staden då vi kännt för lite fart och fläkt! Det behöver man ibland!:-)
Jag är så otroligt tacksam över den här semstern som varit. Jag känner mig som en ny, frisk människa med massa nyladdad energi. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det här hade inte kunnat komma mer lämpligt!!! Jag var bra nära att stupa igen, på gränsen att rasa ihop... nu känns det mycket lättare och jag känner mig motiverad att fortsätta livets resa...!
Jag är mina föräldrar och Jocke evigt tacksam för att dom i smyg bokade den här resan till oss. Min födelsedagspresent var den bästa och jag kommer leva på det här läääänge, läääääääänge!
Det är inte ofta, tyvärr som man får chansen att umgås så tätt med sina föräldrar när man blivit vuxen... man borde göra det oftare. Veckan med min mamma o pappa har varit fantastisk. Dom är underbara, fantastiskt fina människor och mina idoler i livet. Det är dom som gjort mig till den jag är och jag är dom evigt tacksam att dom gett migi den fina uppväxt jag haft!
Blir lite sentimental nu känner jag men det får man... Jag älskar mina föräldrar så det gör ont i hjärtat! <3
Att dom dessutom kommer så br överens med min stora kärlek gö ju allting ännu bättre. Min älskade J, han har tagit en stor bit av mitt hjärta och jag älskar honom så otroligt mycket!!!
Underbart, fantastiskt och underbart igen!!! Det här är den bästa veckan på länge!
Laddad med ny energi och jag har semster må-ti och onsd... ska pressa i solen, hoppas verkligen mitt SÅR mellan brösten läker bara.... har tokbränt mig(som alltid eftersom jag är kass på att smörja in mig ordentligt) och fick spendera sista dagarna under parasoll, annars hade jag hamnat på sjukan tror jag:/
Har sen bara fyra dagar kvar att jobba innan jag går på ytterligare två veckors semster. Då ska vi till Borlänge på fotbollscup, ska bli hur kul som helst! Vår favvo Elias spelar och vi vuxna har hyrt ett stort jäkla hus som vi ska bo i en vecka. Fotboll i solen(håller vi tummaran för), god mat och dricka på kvällarna(har laddat pp barskåpet rejält nu) och allt detta i sällskap med några av dom bästa!
Nej men hörrni, jag känner på mig att det här kommer bli en underbar sommar!!! <3
Nu ska jag surfa runt lite, läsa ikapp hos mina bloggisar och svara på mail som dimpt mer i mailboxen under veckan. Sen måste jag kolla igenom bilder från vår resa, älsklingen min laddar över dom nu och jag vill kolla igenom och minnas tillbaka till paradiset!
Måste kolla resebolagen, vill åka i höst igen!:-)
Bilde rkomemr sen hörrni....
Njut av livet, det går inte i repris!
Slanger in ett snabbt inlagg...
Vi har det underbart, solen gassar och vi njuter for fulla muggar. Ater god mat, dricker gott och bara relaxar. Skulle kunna tanka mig att ha det sa har jamt! Utan problem! Hade man inte familj och underbara vanner hemma sa skulle man ju kunna stanna har!
Haromdagen hyrdes det bil, en cab som vi glassade om kring i och korde till Lindos. Dar spenderade vi eftermiddagen pa en varsin stolstol i urmysig liten vik med sandstrand. Hyrde en trampbat for att ta oss narmare bergen och for att njuta lite extra av det vackra vattnet.
Imorgon ar det dags att bege sig hemat igen. Jag ar sa tacksam over den har veckan som varit och jag kommer minnas den med gladje. Kanns som en nystart i livet med ny, fin energi.
Mer om resan far ni hora om nar vi ar hemma, och bilder i massor kommer!
Har aven klurat pa nya planer for framtiden nar jag varit har ,spannande va? :-)
Nu njuter vi vidare!
Love
Rhodos!
Här ska vi spendera en vecka from. 27/6! Nära till sol, bad, god mat och gott att dricka!
Sola, bada, pinacolada:-)
Nu är det bokat, betalt och klart!!! Loooooovely! <3
Hellllooo:-)
Har bara lite mycket att stå i för tillfället.
Inget speciellt, bara mycket jobbande och lite tid över till annat på sistone.
Det är riktigt högtryck på jobbet nu, skitkul och dagarna går fort. Man känner att man lever, vissa dagar är tuffare än andra då man ju inte är starkast i världen. Men, jag reser mig upp och tar nya tag och jag är mäkta stolt över mig själv när jag gör´t!
Räknar ner dagarna nu, snart midsommar och på söndagen den 27 drar vi en vecka till sooooolen och värmen med mina föräldrar. Ni kanske minns att jag fick en resa i present, kändes som en evighet fram till avresedatum men nu är vi alltså snart där.
Ska bli heeeeelt underbart och det är nog precis vad jag behöver just nu. Jag är aldrig så avslappnad som när jag reser bort, kan släppa alla måsten och bara vara. Underbart!
Efter resan jobbar jag ett par dagar innan vi drar iväg på fotbollscup i Dalarna med lovely friend, deras son ska spela medan vi andra är hejarklack och myser i huset vi hyrt!
Ja, vi har massa mys inplanerat inom kort och jag längtar!
Har lite lösa planer inför en ev resa i höst också. Det är lyx men man behöver fan ett brake då och då för att ladda batterierna! Eller hur?!
Imorgon kallar jobbet igen, jag ska fortsätta röja på min avdelning och förhoppningsvis sälja iväg ett par soffor.
Äntligen blev det ett par rader...
Allt är som det ska vara helt enkelt!
Spotify...
Helt underbar uppfinning helt enkelt.
Just nu surfar jag omkring och läser mina favoritbloggar och har Backyard Babies på i bakgrunden, lyssnar på en av mina favvolåtar och bara är...
Backyard Babies – Saved by the Bell
Värmer upp för imorgon helt enkelt då fröken Sjöberg ska till storstan o kolla in bandet in real life. Ska bli nice och jag ser mycket fram emot morgondagen, såklart!
Innan blir det middag på nån förhoppningsvis mysig uteservering om vädret tillåter. Vädret idag har varit helt underbart och jag hoppas det håller i sig till imorgon!
Ska försöka hinna med lite solning på vår nypimpade balkong imorgon fm. Köpte hem blommor och lite smått o gott idag så har planterat nu ikväll. Nu fattas bara lite detaljer så är "ballen" precis som jag vill ha den;-)
Ha en trevlig kväll hörrni!
Själv ska jag krypa upp i soffhörnet här i min ensamhet. Utab sambo o vovve hea natten, tomt och ensamt men säkert nyttigt att vara själv ibland också. Lite egentid sägs ju vara bra!
Puss!
Mmmmm...
...det är mycket nu!!!
Återkommer...
Lördag.
<3
Är lite off efter dagar med panikångest... Varit hemma från jobbet i två dagar.
Blev rörd till tårar då det ringde på dörren idag, blombud från av mina älsklingar på jobbet.
En ljuvlig bukett med kallor, dom vet vad jag gillar!
Tack tjejer, ni är underbara!
Nu tar jag nya tag, tänker inte ge upp den här gången heller!!!
Lite pic´s från vår resa till Sälen-2010
Bjussar på några bilder från vår underbara sälenresa tillsammans med delar ur J:s familj. Fyra dagar avkoppling i trevligt sällskap, lite skidåkning och party:-) Härligt!!!
Jag själv i egen hög person "Alexandra, byxsspräckarn, bambi på hala skidor måste ramla annars är det inte riktig skidåkning");-)
Spräckte brallorna i första åket så fick låna ett par av snälla svägerskan.
En del av the gang! Påväg till lunch och en öl vid backen.
Viiiin, såklart! Å kaffe me Kahlua, namnaminamnam.
Relax-time efetr skidåkning, väntar på att bastun ska bli varm och middagen färdiglagad!. Underbart!!!
Snygga Svägerskan flirtar i lurvigt pannband vi fick då vi köpte Minttu shot!!! Har ni provat den nya med lakrits smak? Uuuuunderbart god!!!
Med mitt lurviga pannband på Afterski med stort A!!! Niiice,Efter en eftermiddag i backen o jäklar så kul vi hade!:-)
Tack för underbara dagar!!! <3
Det var det flr den här gången. Kanske blir det mer bilde r när jag hittat den förbannad kebeln till mobilen som ALLTID har en tendens att försvinna. Grrrr!!!
Godnatt!
Tja!
Konstigt, jag som inte haft tid att sitta vid datorn så mycket den senaste tiden har istället mobilbloggat. Trist när man loggar in nu och ser att inget av det har publicerats:-(
Jaja, nu är jag här iaf.
Tog ut en semesterdag idag. Vi drar till fjällen ikväll och jag kände att en extra ledig dag innan vi åker var precis vad jag behövde. Grejar lite här hemma och har börjat packa lite smått.
Ska strax ta en paus och hänga med en vän och kolla på golv till deras hem. Spännande!
Dagarna rullar på i rasande tempo annars, högsäsongen börjar smyga sig närmre och närmre på jobbet och det blir såklart mer och mer att göra. Skitkul!!! Men, det tar på mitt psyke som ju inte är det mest stabilaste som ni vet. Jag lä rmig för var dag som går vad jag klarar och inte klarar, men envis som jag är ås klarar jag mer än förv'ntat så hoppas verkligen att det fortsätter så:-)
Jag tar en dag i taget. Livrädd att klappa ihop och vissa dagar efetr jobbet blir jag verkligen påmind om hur jag hade det för ett år sen, när jag inte förstog vad som händer o sker i kroppen och man känner isg hjälplös som inte kan få bort den där ångestkänslan i kroppen.
Det är bara jag själv som kan se till att jag inte hamnar där igen och det betdyer att jag måste ta det lite easy både privat och i arbetet.
Därav denna semesterdag idag och sen ett par välbehövliga slappardgar i Sälen med J.S familj.
Sen tillbaka til mitt älskade arbete och kliva in i vårruschen ,med laddade batterier:-) Härligt!!!
Måste sätta lite fart nu, på med brallor kanju vara trevligt när man ska ut bland folk. Eller hur!:-)
Vi hörs från fjällen!
Se upp i backen... !!!
